Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan tidigt hade hos denne visat sig osvikliga
tecken till den egensinnighet, som några år sednare
skulle föra det blomstrande riket nära nog
till branten af sin undergång.
Det svenska folket, sedan långvariga tider
vandt vid stora och långa krig, såg likväl
upp till den unge, nyss myndig förklarade konungen,
med fullt förtroende, och hoppades, att
han en gäng skulle komma att träda i’sin faders
och farfaders fotspår.
Denna tro bief också ej kullslagen, åtminstone
i krigiskt hänseende.
Redan från unga år var Karl XII ytterst be -
gifven pä nöjen, ju galnare dess bätrre. Hans
förnämsta sysselsättning bestod likväl uti att jaga
björnar.
Att vid dessa tillfällen med eldgevär fälla
»skogens konung» ansågs för simpelt. Man hittade
derför på ett annat sätt, nemligen att taga
honom med jerngafflar.
Bland Karl XII:s närmaste omgifning fanns
en man vid namn Karl Gustaf Hård. Slägtens
stamfader var Jöns till Nässjö i Småland. Redan
under Karl XI hade den unge Hård blifvit utnämd
till fånrik vid lifgardet. När Karl XI dog
gick Hård i fransk tjenst och utmärkte sig städse
för sitt brinnande mod och sin okufliga tapperhet.
Återkommen till fäderneslandet blef han inom
kort den unge och äfventyrsälskande konungens
gunstling, mest derför att han så mycket
som möjligt uppmuntrade honom i hans galna
äfventyr. En dag spred sig i och omkring Kungsör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
