Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var just ett dylikt sammanträffande, som han
ville motarbeta.
Under det han, grubblande härpå, fortsatte
vägen till sitt hem, mötte han helt oförmodadt
halte Jerker, en nära nog halftokig person, som
största delen af året »gick på socknens, och var
utsatt för allas glåpord, men endast skrattade ät
de samma.
Till honom vände sig Anders Persson och
lyckades efter många öfvertalningar att förmå
honom att gä till Sjöholma för att kalla Sigurd
till Kungsör andra dagen derefter.
»Du går väl nu säkert och uträttar ärendet?»
sporde Anders, då Erik lofvat att genast begifva
sig åstad.
Det enda svaret han fick var ett bredt halffånigt
leende.
»Jo, jo,» mumlade Anders för sig sjelf, då
han fortsatte vägen till hemmet, »kommer nu inte
Sigurd, så har jag ingen skuld deri.»
När rättaren inträdde i sin stuga, mottogs
han af den fagra dottern med ett:
»Välkommen hem, far!»
Rättaren låtsade ej höra pä det örat, utan
slängde mössan på en bänk och gick bort till
ena långväggen, från hvilken han nedtog och
synade ett par präktiga studsare.
Sedan Inga en stund under tystnad åsett fadrens
förehafvande sade hon:
»Hvarför är ni sä trumpen i dag, far?»
»Det rör dig inte,» ljöd Anders Perssons
kantiga svar. »Jag gör som jag vill, utan att du
behöfver lägga din näsa i blöt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
