Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
to plötsligt tvenne björnar under ilsket brummande.
De voro åtföljde af en unge, hvaraf framgick
att det var hona och hane, som här uppträdde.
Efter en öm handtryckning och några ömsesidigt
uppmuntrande ord skyndade Sigurd till
sitt folk, som skyndsamt måste lemna den för deras
gommar temligen läckra och kraftiga middagen
för att möta de till utseendet uppretade björnarne.
»Ja», utbrast Nils Ersson i Skillinge, »om det
förunnats oss att jaga björnar så, som de ska’
jagas, så skulle vi här få ett präktigt byte.»
»Ah, kungen är bestämdt halftokig,» inföll
en annan vresigt.
En tredje utlät sig:
»Nej, det är inte han utan den sakramenskade
Härden, som har satt i honom de här galenskaperna.»
Samtalet och det väl berättigade klandret öfver
kung Karl och hans gunstling, Karl Gustaf
Härd, afslutades af en ung torpare under Kungsör
med dessa ord:
»Ja, ni ska’ få se att det någon gång kommer
att gå tokigt, eftersom de höge herrarne så
här uppenbart trotsa pä sin lycka.»
»Gud förbjude det,» tänkte Sigurd för sig
sjelf. »Kung Karl är en riktig karlakarl, det är
säkert det.»
Kampen mot björnarne tog sin början. Efter
en stund lyckades det Sigurd att gifva hanen
ett sä våldsamt slag med den tillspetsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
