Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klagade inför rådet öfver Gustafs trolöshet mot Baners godhet och slägtkärlek, samt hotade Lybeckarne med Christians fiendskap, om de beskyddade dennes uppenbare ovän. Men Gustaf
svarade frimodigt: "att han ej vore någon laglig fange, utan en med svek och falskhet bortröfvad man, den der sålunda egde rättighet att befria sig, enär han så förmådde. De 6,000 riksdaler, som herr Erik måste erlägga till Christian, skulle honom rikligen och tacksamligen godtgöras, då Gustaf komme hem igen. Och förlitade han sig derpå att han vore i en fri
riksstad, på hvars en gång gifna ord och löfte man borde kunna fulleligen förlita sig." Detta verkade så mycket, att allt Baners bemödande blef fåfängt.
Maten framför allt annat.
Med förtrytelse hörde Gustaf omtalas huru Svenska män, för afund, enskildt hat och penningegirighet angåfvo och belögo hvarandra för utlänningarne. Han framträdde derföre ofta
inför de församlade menigheterne, förmanade dem till enighet och motstånd, och varnade dem för Christians falskhet och tyranni. Men förgäfves. Folket var ledset på kriget och bönderne, intagne för Christian, yttrade:
"Ej tryter oss sill och salt, så länge vi lyda konungen. Han är oss en nådig herre."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
