Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
edra ord, herr Anders Bille. Veten j icke, att en ung kan spörja tillbaka så långt, som en gammal kan minnas?”
Vän, men ej undersåte.
Då konungen af Danmark på ofvannämnde möte yrkade främsta rummet, på grund af den gamla föreningen emellan Sverige och Danmark, fast ej Calmare-Unionen till alla delar gillades, dämpade Gustaf den skäliga ifver, som påkom honom vid så dristigt påstående, svarade uti korta ord: ”Jag vill vara danska konungens vän, om han så behagar, men ej dess undersåte”; och afbröt danska konungens tal med sådana åthäfvor, att denne icke dristade fortfara vidare.
Sen Bibelkunskap.
Sedan Nya Testamentet blifvit utgifvet på svenska och på konungens föranstaltande utspridt, sökte alla att få läsa det. Sjelfva presterna blefvo i allmänhet ej mindre öfverraskade af bokens innehåll, än förvånade öfver att den så allmänt studerades. Högst få af dem kunde förut läsa den, och ännu färre hade gjort det. En gammal ärlig prest sade: ”Jag förundrar mig högeligen, när jag nu för tiden hör ungt folk tala så mycket om Nya Testamentet: per diem, jag var öfver femtio år innan jag visste hvad Nya Testamentet var.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
