Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland dem som voro omkring konung Erik.
Vid ankomsten till Stockholm blef han af dessa
orsaker straxt bevakad i sitt. hus, utan att få
visa sig vid hofvet eller tala med anhörige, der
han satt merändels under konungens hela
regementstid. Alla böneskrifter voro utan verkan.
En dag sände han sin lilla son Axel upp till
slottet. Han hade låtit gossen utantill Öfverläsa
ett ömt författadt tal, samt satt honom en
böneskrift i handen, jemte förlofningsringen, som
Erik ämnat åt hessiska prinsessan, i mening att
derigenom kunna röra konungens sinne. När
den unge, grefven kom i konungens förmak,
och Erik derom underrättades, sände han
Chri-stiern Pehrson, Jöran Pehrsons bror, att
emot-taga papperet; men då den lilla ambassadören
svarade, att hans far förbudit hqnom lemna det
till någon annan an konungen sjelf, steg
konungen dervid i dörren, förde gossen med sig in i
kammaren, afhörde med tålamod hela talet, tog
ringen, den han några Ögonblick betraktade
under skämt om sina frierier, och skänkte den åt
Jöran Pehrson som stod bredvid honom,
hvar-efter han afvisade gossen utan ett ord till svar*
Inbillningen är värre än pesten.
Eriks sjukliga lynne ökade betydligt hans
misstänksamhet för det mest likgiltiga, och ve
den, som råkat väcka denna misstanka.
Man fick icke tala sakta i hans närvaro
eller hafva någon annan ehuru oskyldig åtbörd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
