Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett fromt hjerta.
I lägret vid Werben hade kontmgen
inneslutit sig helt allena i sin kammare, och emot
vanligheten dragit igen dörren. Då nu hofrådet
Jakob Stenberg ville gå in till konungen och
berätta något, läste han sakta upp dörren oéh
såg konungen andäktigt läsa i bibeln, hvarföre*
Stenberg ej ville störa honom, utan läste åter
sakta igen. Men Gustaf Adolf såg honom, och
befallte honom komma in. Då nu Stenberg bad
om förlåtelse att han stört konungens andakt,
svarade han: ”Jag sökte mig en tröst i Guds
D O
ord, ty jag märker att djefvulén ingen
menni-ska så mycket eftersätter, som dem, hvilka
skola göra Gud räkenskap, ej mindre för andras,
än för sina egna gerningar.”
Konungens sista tal.
Om morgonén den 6 November 1632, den
dag då slaget vid Lutzen stod, red Gustaf Adolf
omkring till sina regementer, och uppmuntrade
dem med sin. vanliga vältalighet till tapperhet
och hurtighet. Till sina Svenskar och Finnar
sade han: ”J, redlige bröder! visen i dag eder
tapperhet, fäkten manliga för Guds ord, och
lemnen ej eder konung i sticket. Tron på Gud,
från hvilken all seger kommer. Gören j det,
så hafven j ära för Gud och hela verlden; men
gören j det icke, så svär jag att ej något ben
af eder skall komma till Sverige igen.
Betän-ken hvad rättmätig sak i fäkten för, och tron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
