Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hotat afbränna densamma. Det var en söndag,
och i stadskyrkan fick presten under sin
predikan se
fl^re der inträdande främlingar, hvilka
han genast gissade vara svenskar. Åsynen af [-bans-]
{+hans+} olyckliga församlingsboar och på samma
gång af dessa botande fiender rörde mannens
hjerta. Han började i varma och allvarliga,
dock välbetänkta ordalag ifra mot den hårdhet,
den
grymhet» hvarmed menniskan stundom
förtrycker sin medmenniska, sin nästa, sin
kristen-domsbroder o. s. v. Det var Carl Gustaf sjelf,
som jemte några svenskar besökt kyrkan. Knappt
hade prosten hunnit hem, förrän det kom bud,
att konungen ville hos honom intaga sin
middag. ”Den äran är mig för
stor,” svarade
prosten, "och jag kan ej heller bjuda mer än ärter
och
fläsk» ty allt annat hafva de svenska
soldaterna redan
anammat.” Det oaktadt infann sig ’
konungen. Prosten iakttog tillfället och talade
för sina sockenboar med så ömma, allvarliga,
dock väl lagda ord, att] Carl Gustaf lofvade
skona staden från den tilltänkta hårda
behandlingen.
En anspråkslös triumfvagn.
När konungen den 30 Januari 1658 började
kriget med Danmark,
Qch från Eriksö förfogade
sig till byn Kong, satte han sig i en bondsläda,
hvarvid han skall hafva sagt: ”Nu sätter jag mf|j
i min triumfvagn. Corfitz Ulefeldt utbad sig
då den nåden att fa blifva kusk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
