Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref i handen. Konungen var mycket enkelt
klädd och ämnade just att stiga till häst.
Gumman , som icke kände honom, tog honom i
armen’ och sade: ”Här har jag ett bref,
söm -skali
skickas till Stockholm, och som är af stor vigt
för mig, rii reser förmodligen dit, gör mig
derföre den tjensten och tag det med er; jag spar
postpengar derigenom. Adressen
lar ni väl reda
på, ty ni känner väl till staden.” Konungen
upptog denna bön med ett nådigt småleende,
sade farväl åt gumman, och lofvade att
framföra hennes bref.
Ett besannadt ordspråk.
Konungen hade en afton nyss begifvit sig
sill sina sofrum, och betjeningen trodde sig
der-fQre i all sköns säkerhet kunna skrida till
sin
vanliga skörd: att sedan konungen förfogat sig
till hvila, plundra lampetter och kronor på de
ännu icke utbrunna vaxljusstumparne. En man,
hvilken sedan på annan väg vunnit välförtjent
ryktbarhet och utmärkelse,’ var då — ännu
ybgling — anställd bland hofbetjeningen. Just
då han som bäst höll på att nedtaga en
vaxljusstump, öfverraskades ban af konungen, som
hade något att befalla och derföre öppnat
dörren till salongen. ”Hvad är pa
larde?” frågade
Gustaf hastigt. — ”Ah, bara en tjuf på ljuset,
ers majestät!” svarade den fintlige mannen. —
Konungen anade nog hvad slags tjuf det var,
men smålog blott åt det qvicka svaret och drog
sig tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
