Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Gustafs börd och ungdom. — Hans fångenskap i Danmark och flykt derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammalt danska konimgaraes fiende ock just nu i tvist med konung Kristiern.
Efter hårda mödor ankom han dit den sista september 1519 och fann genast,
välvilligt mottagande hos en rik köpman Kort König, som upptog honom i
sitt hus och försåg honom med hvad han behöfde.
Men ännu var ej all fara undanröjd. Så snart konung Kristiern fick
underrättelse om Gustafs flykt och att han begifvit sig till Lübeck, skref han
genast till rådet, fordrande hans utlemnande; och snart anlände herr Erik
Eriksson, som personligen inför rådet framstälde samma fordran, under
uppgift att Gustaf vore konung Kristierns fånge och mot gifvet löfte rymt ur sin
fångenskap. Härtill svarade Gustaf som sant var, att han icke vore en fanger
utan en gislarman, som mot konung Kristierns lejd, ära och löfte blifvit med
andra svenska herrar svekfullt fängslad och förd till Danmark. »Komme den
fram, säges han hafva yttrat, som rättvisligen och med sanning bevisa kanr
uti hvad skärmytsel eller på hvad rum jag eller de andra goda svenska män
stadda voro den tid vi vordo fångna, eller hvilka de voro som oss angrepo.
Men alldenstund det ingen med skäl bevisa kan, böra vi icke kallas fångar,,
utan öfverfallna, öfverraskade och besvikna ärliga män. Eller med hvad rätt
kan den vara en fånge, som aldrig fängelse klappat hafver *, eller den kvarken
ära, forpligtelse, lag eller rätt fängslat hafver?» Han hemstälde sin rättvisa
sak till kejsaren och alla tyska furstar och i synnerhet till det hedervärda
rådet i Lübeck, som här hade att tala i det kejserliga majestätets stad och
ställe. Då han tillika lofvade att stanna i staden till påsk (början af april)
följande år för att svara på hvad hans motpart hade att anföra, förklarade
rådet, att Gustaf skulle njuta stadens lejd, till dess hans åklagare styrkt sina
påståenden. Herr Erik Eriksson måste återvända med oförrättadt ärende. •
I nära åtta månader stannade Gustaf i Lübeck. Det var för honom en
tid full af oro och bekymmer. Det ena sorgbudet kom efter det andra: Sten
Sture var död, bönderne slagna, herrarue modlösa och villrådiga, större delen
af dem hade gått konung Kristiern till handa; kom någon gång en gladare
nyhet och väckte hoppet, så val* det blott för att inom kort vederläggas eller
efterföljas af ett nytt olycksbud. Sverige tycktes hjelplöst emot den danske
konungens onda anslag.
Allt ifrigare blef Gustafs längtan att komma hem, allt enträgnare hana
föreställningar att man måtte bereda honom tillfälle dertill. Men det tycktes
vara föga utsigt för, att han skulle få sin önskan uppfyld. Lübeck hade i
april börjat underhandlingar med danska regeringen om undanrödjande af
de punkter hvarom man tvistade, och i medlet af maj kom ändtligen ett
dylikt fördrag till stånd. Men man beslöt sig dock till sist — såsom det
berättas hufvudsakligen under inflytande af en af borgmästarne, Claus
Brömse — att göra Gustaf till viljes och låta honom resa: man kunde
aldrig veta hvad han kunde göra. I slutet af maj 1520 gick Gustaf om bord
på en liten warnemiindeskuta, som fördes af en skeppare vid namn Henrik 1
1 Det vill suga: gifvit sitt ord pä att stanna i fängelse. Klappa lär nämligen haft den
betydelsen: med handslag lofva något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
