Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Befrielsekrigets början. — Riksföreståndarvalet i Vadstena 1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ogerniugar som skulle befästa hans välde undanryckt det hvarje annat
stöd än våldets.
I den mån ryktet att bönderne i Mora utsett Gustaf Eriksson till
sin höfvidsman hann sprida sig i byarna och socknarna, samlades folk omkring
honom, och hans styrka uppgick vid fastlagstiden till omkring 400 man.
För att skatfa penningar, lifsmedel och annat som behöfdes, företog han då
med sin skara ett tåg till Koppajberget, tog der bergsfogden Kristofer Olsson
(Svinhufvud) till fånge och lät plundra de tyska köpmännen på falan på
deras gods; han lät ock för sig och sitt folks räkning upptaga kronans afrad
vid berget och skatten vid Tuna och trakten der omkring och drog derpå uppåt
öfre Dalarna igen.
En söndag något derefter kom han åter med en styrka af väl 1500
man, men denna gång ej i ändamål att plundra utan för att vinna
bergsmännen på sin sida och öfvertala dem att sluta sig till resningen. Han
talade till folket från kyrkvallen såsom förut till männen i Rättvik och Mora
och vann hvad han önskade. Bergsmännen förklarade sig villiga att gå
honom tillhanda och svuro honom trohet. Harmen öfver den dryga gärd,
som af konungen blifvit pålagd och nu med stränghet indrefs af befalhafvaren
på Vesterås slott, Henrik von Mehlen, bidrog utan tvifvel till den lätthet,
hvarmed så väl bergsmännen som det öfriga folket i södra Dalarna gingo
Gustaf tillhanda. Härefter sändes nu i bergslagens och Dalarnas namn bref
till Helsinglauds inbyggare med uppmaning till dem, att de ville låta finna
sig såsom trofasta svenska män till att afvärja de danskes öfvervåld och
tyranni. Det vore hos dem beslutet att bete sig med ännu större grymhet 1
och låta den sträcka sig till hvar mans dörr, så att intet annat vore att
förmoda, än att här skulle blifva så många enkor och fattiga faderlösa barn, att
deras gråt och jämmer skulle fylla hvart hus öfver hela Sverige, så vidt man
ej sådant i tid ville förekomma. Om helsingarne ville gripa till värn och
bevisa sig manneliga, såsom deras forfäder tillförne gjort hade, vore nu godt
hopp, att dem untler deras höfvidsman herr Gustaf Eriksson skulle seger och
lycksalighet vederfaras. Afven till Nerikes inbyggare afgick bref, påminnande
dem om det »gamla samhåll och samband» som gjordt vore mellan dem,
dal-karlarne och meniga Sveriges rike och med uppmaning att jemte »den
menige man ofvan Långheden med lif och makt hindra jutarne att främja
sina anslag och sålunda afvärja Sveriges skada och forderf». För att gifva
uppmaningen eftertryck sändes dit en frälseman vid namn Olof Bonde, som
också inom kort förmådde allmogen i Vestmanlands vestra del och
Ne rike att gå Gustaf tillhanda. Efter fullbordadt värf lemnade han befälet j
öfver folket i dessa trakter åt Peder Uggla. !
Emellertid hade ryktet om hvad som skett i Dalarna äfven hunnit till
Stockholm. Regeringen skyndade att underrätta konung Kristiern ora hvad
som var på fårde och sökte till en början genom fredliga medel qväfva
resningen. Bref på bref afgingo till dalkarlarne från de svenska herrarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
