Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustaf I (1521—1560)
- Befrielsekrigets början. — Riksföreståndarvalet i Vadstena 1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vor på återvägen från Gestrikland som Gustaf fick den första
underrättelsen om denna strid. Han fann sitt
*
folk lagradt vid Hedemora och syselsatte sig nu
några dagar med att öfva det och skaffa det
bättre vapen: han lärde dalkarlarne smida sina
pilar bättre och göra spjuten längre. Det var
ock nu som han för att skaffa sig tillgång på
penningar lät, enligt det föredöme konung Kri-
stiern gifvit, slå sina första klippingar, ett kopparmynt med ringa bland*
ning silfver och till värdet föga mer än en tredjedel af hvad det skulle gälla* 1.
17. Gustafs hedemoraklipping.
Den s. k. Venjansvisan lyder sålunda:
Kung Gösta han reser i Dalarna opp,
ban sade till dalkarlar sin’:
Kong K ris tiern ligger på Stockeloms slott,
hao dricker båd’ mjödet och vin.
1 hören nu mine dalkarlar ehvad
-jag eder skall bjuda uppå,
om I viljen följa till Stockeloms stad
att jotarne med mig nedslå.
Di svar te dalkarlarne ej tiirbehag,
men sade knngen igen:
Det sted ett slag om långefredag;
minnas det alla väl än.
Kong Gösta han svarade åter på^slikt
och sade till dem alltså:
Yl bedja Gud fader i himmelrik,
så lärer väl bättre oss gå.
Strax annat sinne i dalkar’ne raun,
de sade till Gösta sin kung:
Om du vill blifva vår härhöfvidsman,
så följer båd’ gammal och ung.
Snöskräfvorna och furufnatten * i trä
rätt pilen råkar uppå;
ja, Kristiern den bloderacken ock med
ekall ingalund’ bättre nu gå.
Helt geraa är jag eder härhöfvidsman,
strax svarade konnngen då,
allenast I ären mig trogna hvar man
inunder min fana blå.
De dalkarlar svarade med friskaste mod
som alla de varit en man:
Vi våga väl gerna båd* lifve’ och blod
mot en så grymmer tyrann.
* Bnttrlporna och ekorren.
Så låtom oss alla i herrens Guds namn
på vägen oss gifva nu snart,
sad’ kungen, att frälsa vårt fädernesland
från ju tårnes grymma medfart.
Så foro dalkarlar med bågar åstad
allt öfver den Tunabro,
flere då voro dalkarlar i rad,
än konung Gösta månd’ tro.
De dalkarlar skynda sig fort i sitt’lopp,
allt neder till Tunahed;
större un blef dalkarlarnes tropp,
än konungen kund’ öfverse.
De rasta der något, men foro se’n fort
med ifver och fullsintan håg
att komma jn förre till den samma ort,
der hopen af jutarne låg.
Dalkarlarne hinna till Brnnnebäck fram,
der fingo de jutar i syn,
strax flere dalpilar i vädret man fann,
äu haglet nedfaller i skyn.
Dalkarlarne börja att skjuta allt mer,
de skjuta: alla en man;
tjockare rykte dalpilar der ner,
än sanden på sjöastrand.
Så körde dc jutar i B runnebäcks elf, .
så vattnet dem porlade om,
de sörjde deröfver, att Kristiern sjelf
han ej der tillika omkom.
Så togb de jutar nu alla till flykt
och läto slikt ömkeligt qväd:
Hiu må mera dricka det porsöl de brygt
i smedjan vid dalkarlens städ.
1 Dessa klippingar skilde sig endast till det yttre från dem, som konung Kristiern låtit prägla
och som med hans krigsfolk inströmmat till Sverige. På den ena sidan syntes en väpnad man, p&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Apr 8 23:57:17 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0039.html
