Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Gotlandståget. — Malmö recess 1524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej från Norby. Han ville väl ännu Se tiden an och afvakta hvad Kristiern
skulle kunna uträtta i utlandet. För öfrigt var han ej benägen att lemna
ön åt konung Gustaf. Kunde han ej behålla den för konung Kristiems
räkning, ville han åtminstone se till, att hon ej komme annorstädes än till hans
fosterland, Danmark. Emellertid stadgade sig hos Gustaf den tanken att i
nödfall med våld sätta sig i besittning af Gotland. I juli 1523 mottog han
af Hans Brask, som särskildt var intresserad af frågan, enär ön hörde till
hans stift, en uppmaning att företaga något för att rycka Gotland från Norby,
och vid marknaden i Vesterås ett par månader derefter uttalade han sin
af-sigt att, så snart Finland väl vore bragt i hans %våld, vända sig mot Gotland
och genom dess återförening med Sverige afsluta befrielseverket. Men redan
innan Finlands eröfring var fullbordad, emottog Gustaf nya uppmaningar att
ej låta Norby sitta i ro. De kommo ifrån Lübeck, hvars köpmän började
finna det nuvarande tillståndet olidligt och derför sökte förmå Gustaf att
gemensamt med dem företaga ett tåg mot »den omilde nyuppståndne tyrannen,
herr Sören Norby». På samma gång läto de konungen förstå sin önskan,
att Gotland skulle komma i hans ego, icke, såsom somliga ville, i Danmarks,
hvilket de sade sig anse vara för Sverige och dem föga nyttigt.
Men ännu synes Gustaf ej ansett förhållandena lämpliga för företaget.
Först i början af år 1524 fattade han det afgörande beslutet. I oktober 1523
och januari 1524 var saken föremål för öfverläggning på herredagar i
Söderköping och Vadstena, och åtminstone vid sistnämda tillfälle blef
konungen af rådet och i synnerhet Hans Brask styrkt till att företaga krigståget.
Kort derpå anlände ett sändebud från Lübeck, Hermann Israhel, som å
nov-gorods- och stockholmsfararnes vägnar skulle begära betalning till våren af
hvad som ännu återstod af gälden. Tillika hade han andra värf att
muntligen framföra. Utan tvifvel rörde de tåget till Gotland. Hermann Israhel
skall hafva lofvat Gustaf anstånd med gäldens betalning och understöd ifrån .
Lübeck, om han ville sätta företaget i verket. Nu följde ifriga förberedelser,
å nyo kräfdes bidrag i silfver af kyrkor och kloster, konungen sände sjelf
hvad han hade i silfver, fat, skålar, bägare till myntet; till Danzig,
Amsterdam och Reval afgingo bref om tillförsel och penningar, till Lübeck om hjelp
i trupper och fartyg; alla örlogsskeppen utrustades och sändes till Kalmar,
der ock krigsfolket, uppgående till 8000 man, samlades. Till befalhafvare
ut-nämdes Berent von Mehlen. Pingstaftonen (14 maj) afseglade flottan från
Kalmar och landade inom få dagar vid Gotland, der trupperna utan motstånd
bemäktigade sig det öppna landet och derpå lades i läger utanför Visby. Men
brist på krigsförnödenheter och penningar hämmade framgången, de tyska
knektarne voro svåra att handtera, och det visade sig snart, att von Mehlen
ej var rätte mannen att leda ett dylikt företag. Att han betett sig
förrädiskt, derpå har man ej tillräckliga bevis.
Innan Gustaf beslöt tåget, hade han uttalat fruktan för att han
der-igenom skulle invecklas i tvist med Danmark. Det visade sig att han spått
rätt. Strax efter upprorets början hade danska rådet väudt sig till Sören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
