Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Den inre styrelsen under de första åren af Gustafs regering. 1523—1524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det basta af de mynt som under denna tid der präglats. Enligt hvad vi förut
namt, skulle de föreställa ett värde 2 till 3 gånger större än det de verkligen
egde, och under krigets fortgång synas klippingar af ännu sämre slag blifvit
präglade. Till en början lyckades man på detta sätt tillgodose behofvet, men
snart framträdde de missförhållanden som voro en oundviklig följd af dylika
åtgärder. Prisen stego i samma mån som myntet försämrades, »så att när man
ser allt omkring, yttrade konungen till menigheten i Vesterås, varder klippingen
icke uppburen för halfva det värde, hvartill han är satt»; denna »oordentliga
köpslagan» hade väl konungen strängeligen förbjudit, men utan annan verkan
än att de främmande köpmännen gömde sina varor, salt, humle och kläde,
och somliga förde dem till Tyskland igen. Sjelfva betalade dock liibeckarne
h?ad de köpte med danska klippingar, hvaraf de förde med sig stora förråd,
och sedan detta mynt i augusti 1523 blifvit aflyst i Danmark, blef äfven
denna åtgärd en orsak till att det i massa sökte sig väg till Sverige och
sålunda ökade olägenheterna af detta lands redan förut så usla rayntförhållanden.
Det var tydligt att något måste göras för att råda bot på det onda, och det
var i väsentlig mån i detta syfte som konung Gustaf sammankallade rådet,
frälsemän, bergsmän, köpmän och fullmäktige för allmogen till en riksdag,
som vid jultiden 1523 samlades i Vadstena. Här beslöts, att klippingens
värde skulle nedsättas; men ännu synes man ej kunnat fullt frigöra sig från
tanken att söka hålla den uppe vid ett namnvärde något högre än det verkliga.
Da emellertid försöket fortfarande misslyckades och allmogen vid de stora
marknaderna distingen och samtingen »vedersade» klippingen, blef detta
mynt kort derefter alldeles aflyst. Att denna åtgärd, som medförde en ytterst
känbar brist på gångbart mynt, innan nytt i tillräcklig mängd hunnit präglas
och komma i rörelsen, skulle på många håll väcka missnöje, var naturligt.
Konungen sökte genom bref och upplysningar till de särskilda landsorterna
stilla det så godt sig göra lät.
Vid mötet i Vadstena beslöts tåget till Gotland och på samma gång att
dertill skulle utgöras en hjelp antingen i folk eller penningar. Under de första
månaderna af 1524 är konungen hufvudsakligen upptagen med att sätta dessa
beslut i verket. I slutet af juli och i början af augusti finna vi honom åter
omgifven af sitt råd, denna gång i Jönköping. Här tog den nyvalde biskopen
i Vesterås, Petrus Magni (Per Månsson), nyss med påflig bekräftelse
hemkommen från Roma, sitt inträde i rådet; det är också vid detta tillfälle som
Laurentius Andreæ första gåugen nämnes bland dettas medlemmar. Det
egentliga föremålet för förhandlingarna var den fordran som här af danska
sändebud framstäldes, att konung Gustaf skulle återlemna Viken och Blekiug,
afstå från företaget mot Gotland och låta dessa frågor afgöras på ett
personligt möte med konung Frederik. Ifrån Jönköping begaf sig Gustaf till Malmö.
Efter återkomsten derifrån underrättade han allmogen genom ett öppet bref
om hvad han ville, att denna skulle betrakta såsom den egentliga frukten
af mötet, att fnan nu hade fred och sämja med Danmark. Rådet åter kallade
han tillsammans till ett nytt möte i Vadstena för att närmare meddela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
