Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Reformationens begynnelser. 1519—1525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarade lian, att sinnesstämningen bland allmogen i hans stift vore orolig
genom hvad redan blifvit fordradt af kyrkorna och att det derfor vore farligt
att nu begära mera. Med afseende på borglägren hänvisade han konungen
till det svar rådet gifvit i Vadstena. Han tilltrodde sig ej att deremot »gifva
hans nåde råd dertill, att någon utländsk rätt skulle indragas i riket någon
till tunga mot hans nådes egen ed, Sveriges lag och kyrkans gamla frihet
och rätt, den lians nåde hade lofvat och svurit att stvrka». Dessutom,
då kronan ej grundat några kloster, hade hon ej heller rätt att använda
något af deras egeudom. Ingen af Sveriges föregående konungar hade heller
försökt att så göra, ej ens konung Kristiem, som dock »detta lika som annat
ondt sades i akt hafva». Konungen blef honom ej svaret skyldig. Då biskopen
•ej ansåge allmogen kunna undvara kyrkotionden, begärde han hans råd, »hvad
annan bättre lämpa vi skola finna till att uppehålla riksens tunga med, som
nu i vår tid mycket större hafver varit och är än i någon herres tid
tillförne». Hvad anginge att borglägren »vore utländsk rätt, så veten I väl,
att utländsk rätt är ej all platt onyttig. Man kan taga deraf så mycket som
.skäl och nödtorften tillsäger. Ej heller hafva vi stadgat efter någon utländsk
rätt, utan allena efter nöden, som här i riket är, till att hålla hästar på stall
riket till försvar, som nu ganska mycket behöfves. Det 1 skrifven att
härmed skedde emot kyrkans friheter och emot lagen, som vi svurit hafva att
hålla, så/ veteu I väl, att nöd bryter lag, ej allenast menniskors lag, utau
understundom Guds lag. Hvar vi icke nödda voro, sannerligen vi ville det
olier något annat som ovant är begära. Och skrifven I, att med slika
borgläger nedlägges Guds tjenst: det vore väl sant, om icke annat vore Gods
tjenst än föda en hop skrymtare och en stor part uti ett lösaktigt lefverne,
lika som det icke vore Guds tjenst att akta det allmänna bästa, huru riket och
•dess inbyggare skola beskärmade blifva.» Det var samma bref, hvari
konungen till biskopen uttalade sin mening om Olaus Petri’s giftermål. Samtidigt
.skrifver han till dekanen i Upsala, som framstält anmärkning om att
biskopen i Vesterås ej hade tillräckliga inkomster: »I veten eller viljen ej veta
.annat än att biskopsembetet skulle vara stiftadt till något stort herradöme,
icke besinnande att skriften innehåller, att de äro den menige mans tjenare
i evangelio, såsom tillgick först i kristendomen, då sannskyldiga biskopar till
voro, de der intet redde sig att gå sitt embete igenom med värjande hand,
utan med lidande och ville hellre mottaga hugg för Guds ords skull, än de
ville några gifva.»
Man kan häraf finna hvilken ståndpunkt konungen vid midten af 1525
intog i striden mot den gamla kyrkan. Gent emot honom stod Hans Brask
såsom den gamla ordningens stridskämpe nästan ensam. Af de öfriga
biskoparne förnimmer man föga. Den obestämda ställning de fleste af dem
in-togo, innan de fått påflig bekräftelse, bidrog utan tvifvel i hufvudsaklig mån
fill deras overksamhet. Särskildt gäller detta om den nyvalde erkebiskopen,
som dessutom till hela sitt lynne var obenägen för oro och strid och hellre
föll undan än envist höll på sin åsigt. Bland männen utom kyrkan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>