Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Reformationens fortgång 1525—1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reformationens fortgång 1525—1527.
Det katolska presterskapet och frågan em Bibelns öfversättande. — Nya testamentet Sfversatt 1526. —
Koiug Gustafs b ref till helsingarne, den 26 maj 1526. — Gustaf* “burspråk" med allmogen på Upsala hVgar,
Bij 1526. — Indragningen af Gripsholms kloster. — Vrrldsllga frilsets privilegier. — Prelaterne Johannes
lifii och Hans Brask. — “Ransakning" om den nya Uran. — Kyrkan miste ytterligare bidraga till be*
tilaiagen af rikets skuld. — Domen öfver mister Knut ock Peder kansler.
Det är betecknande for arten af konung Gustafs lynne och verksamhet,
att han samtidigt med och omedelbart efter kampen mot de fiendtliga
rörel-ser, som till en del härledde sig från hans åtgärder mot den gamla kyrkan,
fortfarande mot henne riktade nya slag. Till dem kunna vi äfven räkna den
nya bibelöfversättningen.
Vissa delar af Bibeln funnos förut i svensk öfversättuing, men de voro
i denna form ytterst sällsynta: sjelfve Hans Brask kände ej mera än
ryktesvis det öfversättningsarbete som tillskrifves den heliga Birgittas biktfader
Matthias. I denna tid af olika meningar rörande de vigtigaste religiösa frågor,
då ej blott menigheten, utan ock presterne voro ovissa om hvad som var
öfver-ensstäramande med Guds ord, måste hvar och en som uppriktigt nitälskade för
sanningens seger vara angelägen om att Bibeln komme i hvar mans hand till
ledning vid tvistefrågornas bedömande. Bättre än någon insåg konung Gustaf
behofvet häraf, och han uppdrog derför vid midten af 1525 åt erkebiskopen att
sörja for att öfversättningsarbetet verkstäldes. Denne gillade konungens skäl,
sa mycket hellre som flertalet bland presterne voro så okunniga, att de ej
kunde läsa Bibeln *på det språk hvarpå den var tillgänglig — latinet —, och
lian uppdrog i ett bref af den 11 juyii samma år åt de särskilda domkapitlen
och raunkordnarna i landet att utarbeta öfversättning af hvar sina delar af
den heliga skrift. Ett gemensamt sammanträde skulle sedan hållas, der arbe
tena skulle granskas och hela verket öfverses.
Saken mötte motstånd hos en af den gamla kyrkans målsmäu — Hans
Brask. Han ansåg den dels vara onyttig, dels innebära de största vådor.
De som kunde läsa vore i stånd att läsa Bibeln sådan man redan hade den
— om någon påstode annat, fore han med lögn —, de öfriga kunde lika litet
låsa Bibeln på svenska som på latin; saken vore vådlig derför att Bibeln
kunde på många sätt tolkas och ej utan mångas själavåda uttydas
bokstaf-ligen; dylika öfversättningar hade föranled t många kätterier, den svenska
kyrkan kunde nu få skulden for att främja kätterska läror. Hela årets
evangelier funnos for öfrigt öfversatta på danska; man kunde begagna sig deraf
med samma fordel som af en svensk öfversättning.
Emellertid sattes saken i verket och äfven Hans Brasks kapitel arbetade
pa den del som blifvit till detsamma hänvisad. Vid rådsmötet i Vadstena,
januari 1526, der alla biskoparne med undantag af dem i Vexiö och Åbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
