Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Oroligheterna i Småland och Vestergötland 1529. — Riksdagen i Strengnäs 1529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sunnerbo, Vestbo, Vestra, Norra och Södra Vedbo), der Ture Jönsson af
gammalt hade stort inflytande, jemte Jönköpings stad, hyars borgmästare, Nils
Arvidsson, betecknas som en af ledarne. Upprorets anledning och syfte
tillkännagåfvos dermed, att allmogen slog ihjäl en konungens fogde, som en
månad förut fått Nydala kloster i förläning. Några dagar derefter
tillfångatogs konung Gustafs syster Margareta, stadd på resa från Lauenburg till
Stockholm, och ungefär samtidigt — 4 och 8 april — utfärdades skrifvelser
till Östergötlands och Vestergötlands inbyggare med uppmaning att sluta sig
till resningen. Brefven äro hållna i mycket bitter ton och konungens
reformatoriska åtgärder utmålas på det yärsta sätt. Det talas om »det okristliga
regemente som i detta fattiga rike uppkommet är af detta uppväckta Luthers
kätteri», huru klostren beröfvats sina klenoder och egodelar, sjelfva blifvit
nedbrutna, teglet bortfördt, taflor och beläten likaledes, huru konungen
»förnedrat och förkränkt sakramenten och den goda gamla sedvänja som dermed
varit brukad hvarje kristen menniska till nytta, såsom nog bevisligt vore med
de böcker som han i denna förlidna vinter låtit utgå om sakramenten»;
biskopar, prelater, munkar och prester, som skulle lära folket den kristna tron,
hade han fördrifvit, för att komma åt deras gods och tionde, och i stället
2insatt i riket kättare och förlupna munkar» till kyrkoherdar så i städerna
som på landet; olagliga skatter hade han pålagt, och hans omilda och onda
fogdar förtryckte dagligen den fattiga allmogen; med ett ord: »all den del
nian här i landet kunnat förvara för den omilde konung Kristiem och hans
omilda parti, det hade nu denne onde, konung Kristierns like, konung Gustaf
röfvat och borttagit». Af dessa och andra skäl hade de nämda häradena
uppsagt konung Gustaf huldskap, troskap och manskap och ville »med lif och
makt vara på hans argaste och värsta», och de uppmanade inbyggame i de
nämda landskapen att göra det samma.
I Östergötland gjorde skrifvelsen ingen verkan. Den förnämste mannen
der var Holger Karlsson (Gera) till Björkvik, lika som Ture Jönsson en af
de äldsta rådsherrarne i riket. Han hade 1497 deltagit i uppresningen mot
Sten Sture, blef samma år riddare, men först 1509 rådsherre. Vid Kristierns
infall i Sverige 1520 var han en bland dem som först gingo öfver på hans
sida, och han stod der sedan troget, hvarför han 1523 af rådet förklarades
för rikets fiende. Vid mötet i Malmö följande år fick han emellertid löfte
om att återvända till fosterlandet och mottog sedan flere bevis på konung
Gustafs förtroende. Så blef han 1525 lagman i Östergötland och Småland
och fick 1528 Stegeborg med dess län. Han visade sig också nu värdig detta
förtroende och verkade ifrigt och med framgång för att stilla det missnöje
som äfven bland östgötaböndeme jäste.
1 Vestergötland åter visste de upproriske förut, att de kunde påräkna
villiga öron. De nyssnämda rådsherrarne voro samlade i Skara, då brefvet
från småländingame kom. De svarade genast, att de sammankallat ett möte
af alla frälsemän, köpstadsmän och meniga allmogen i Vestergötland, som åtta
dagar derefter (20 april) skulle samlas på Larfs hed i Laske härad för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
