Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Skulden till Lübeck. — Klockupproret 1531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges vänskap och ville visst icke bryta det förbund som vid ett möte i
Ny Lödöse i augusti 1528 ingåtts emellan de båda rikena mot den
landsflyktige konungen. Vid detta möte förekom äfven frågan om
besittningsrätten till Gotland och Viken, utan att dock kunna lösas: den uppsköts till
ett följande möte mellan de tre rikenas råd, och på framställning af konung
Frederik beslöt konung Gustaf vid ett sammanträde med sitt råd i Arboga i
oktober 1529, att detta möte skulle hållas i Varberg den 29 juli 1530. Här
samlades 11 medlemmar af de tre rikenas råd, och nu bestämdes, att konung
Gustaf i sex år skulle behålla Viken, men att landet sedan skulle öfverlemnas
åt Norges krona. Frågan om Gotland åter lemnades öppen.
Svårare bekymmer medförde förhållandet till Lübeck. Med den gärd
som i augusti 1526 beslutits till skuldens betalning hade 1527 afbetalats
11399 mark (ltibska) i varor, som lubeckarne sjelfva fingo hemta i Sverige.
Deremot kunde 1528 ingen afbetalning göras. Ltibeckarnes missnöje med
det långa uppskofvet föranledde emellertid nya åtgärder dels för att skaffa
penningar, dels för att bringa saken på redig fot. Så beslöts vid mötet i
Ny Lödöse i augusti 1528, att alla som af kronan hade förläning skulle af
inkomsten erlägga hvar tionde mark till gäldens betalning, och i slutet af
samma år eller i början af 1529 sändes grefve Johan von Hoja och konungens
tyske sekreterare Wolf Gyler till Ltibeck, för att definitivt göra upp huru
mycket återstod på skulden och bestämma terminerna för dess betalning.
Efter heta förhandlingar kom också i mars 1529 en öfverenskommelse till
stånd, enligt hvilken skulden ursprungligen skulle hafva utgjort 114 515
lubska mark, hvaraf nu återstodo 68 681; dessa skulle inom fyra år betalas
med en fjerdedel årligen. Dertill kom ytterligare en summa af 8 689 mark,
som äfven af sändebuden godkändes till betalning. Då man vet att allra
minst 56 777 mark till och med 1527 blifvit afbetalade, förefaller det — äfven
om skuldens ursprungliga belopp blifvit riktigt augifvet — besynnerligt, att
slutsumman kunde bli så hög. Konung Gustaf anmärkte också detta,
förklarande att omkring 14 000 mark som blifvit betalade — deribland hela
1522 års afbetalning — ej tagits med i räkningen. Detta synes dock ej
hindrat honom att (7 juli 1529) godkänna den öfverenskommelse hans
sändebud afslutit, och under den följande delen af året betalades 17170 mark eller
jemt en fjerdedel af den resterande skulden. Men för att kunna fullgöra de
återstående af betalningarna måste utomordentliga medel tillgripas. Vid ett
möte i Upsala trettondedagstiden 1530 med »riksens råd, biskopar och prelater
af allt riket» beslöts, att till gäldens betalning skulle tagas en klocka af.
hvarje kyrka, kapell och kloster i alla städer. Två rådsherrar sändes genast
till tjugondedagsmarknaden i Enköping för att underhandla om saken med
de köpstadsmän som der voro samlade; äfven de köpstadsmän som i maj
kommo till eriksmässan i Upsala tillspordes derom, och då vid båda dessa
tillfallen gynsamma svar erhöllos, sattes saken i verket. Det tyckes
emellertid hafva gått långsamt med klockornas aflemnande: under 1530 af betalades
intet, hvarför i slutet af året Hermann Israhel ankom från Lfibeck med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
