Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Kristiern II:s sista restaurationsförsök. 1531, 1532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverraskad och vred vid åsynen af den starka makt han fann emot sigr
vände sig konungen en dag, då han såg den svenska styrkan rycka in på
Hisingen, till herr Ture med de orden: »Allt hafver du herr Ture bedragit
mig. Du hafver ju gjort mig viss och sagt, att här skulle inga hofmän vara
i Sverige. Hvad äro de här? Månne detta är käringar?» »Men huru
dermed vara kan, tillägger krönikan, allt fans herr Ture några dagar derefter
om en morgon liggande hufvudlös på gatan i Kunghäll.» — Efter ett
fåfängt försök att intränga i Vestergötland måste Kristiern i slutet af februari
1532 med betydligt sammansmält styrka vända åter till Oslo: Magnus
Gyldenstjerne, som erhållit någon undsättning, hade uppsagt stilleståndet.
Med skäl förvånade sig konung Gustaf öfver den lamhet hvarmed i
Danmark rustningarna mot konung Kristiern bedrefvos. Detta berodde ej
derpå, att Kristiems anfall kom för konung Frederik oväntadt, ty han hade
fått kunskap om förberedelserna dertill och hade derom underrättat så väl
konung Gustaf som Ltibeck. Men då han fann att anfallet gälde Norge,,
ansåg han faran ej omedelbart hotande, och dessutom bidrog den hållning
Ltibeck intog att fördröja hans åtgärder. Denna stads styrelse var genast
färdig att med kraft uppträda mot sin gamle fiende Kristiern och sände för
detta ändamål i slutet af 1531 krigsfartyg till Öresund. Men på samma gåug
framstälde den hos danska regeringen den fordran, att med anledning af det
understöd konung Kristiern erhållit från Holland detta lands städer skulle
helt och hållet uteslutas från handeln på Östersjön. Detta ville konung
Frederik af flere skäl ej bifalla, och underhandlingarna härom drogo ut på
tiden. Visserligen afsände*s i januari ett ensamt fartyg och i början på mars
1532 en dansk-liibsk eskader till Norge, och båda lyckades verkligen bringa
Akershus undsättning; men det var först i början på maj, sedan danska
regeringen, ehuru med väsentliga inskränkningar, gått Lübecks önskningar
till möte, som något hufvudsakligt företogs mot konung Kristiern. Den 2
maj afgick från Kjöbenhavn en flotta af 25 skepp med 6 000 till 7 000 man
under befäl af Knud Gyldenstjerne, biskop i Odense och broder till Akershus
befalhafvare, Niels Lykke och Keinwald von Heidersdorf. Redan den 12 maj
fann sig konung Kristiern föranlåten att öppna underhandlingar. De
af-brötos väl snart, men om ett par veckor upptog han dem åter. Hans här
smälte genom brist och sjukdomar dagligen tillsammans, svenska trupper
redde sig att från Vestergötland rycka mot Oslo, från erkebiskop Olaf, som
hårdt ansattes ’ af Eske Bilde och dessutom hade att befara ett infall från
svenska sidan, erhöll han ingen hjelp. A andra sidan kunde de danska
be-fålhafvarne befara, att Kristiern skulle erhålla undsättning från Holland, der
starka rustningar pågingo. Ett fördrag afslöts derfor den 1 juli af
innehåll, att Kristiern skulle tills vidare lemna Norges rike i konung Frederiks
händer. Sjelf skulle han mot fri lejd föras till Danmark för att personligen
underhandla med konung Frederik och Danmarks råd. Kunde de ej komma
öfverens, skulle det stå honom fritt att begifva sig till Norge, Tyskland eller
hvart han ville. Alla som understödt honom skulle få full amnesti, och sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
