Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Kristiern II:s sista restaurationsförsök. 1531, 1532 - Grefvefejden. 1533—1536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staldes till rätta inför en domstol bestående af rådet, några andra frälsemän
och borgmästare och råd i Stockholm. De dömdes att hafva förverkat lif och
gods, »såsom Sveriges lag innehåller om dem som föra afvog sköld, stämpla
eller handla lönligen eller uppenbarligen emot sin rätte herre». De tre nyss*
nämde afrättades, de öfrige fingo nåd. Härmed var det slut med oron i
Dalarna under konung Gustafs tid.
Grefvefejden. 1533—1536.
Återblick på St eri ge* atlllning till Llbeck. — Lttbeck Tid nytre tiden« Wrjai. — Oabvllfkingnr
Inom stolen. — Kenug Frederik« dM, den 10 npril 1533. — Herredag i Kjöbenkuvn, i Juni. — Prins Kristina
samtidigt kertig i Slesvig »ek Holstein. — Brytningen mellan Lttbeck »ek Sverige. — Lttbeeks
omhvilfaings-planer in»m norden. — Kristofer af Oldenbnrg infaller i Danmark ock hyllas i Kristtorn Il:s namn. — Kristia*
III hyllas till konnng af jntska adeln, ang. 1534. — Bondnpproret i Jylland. — Kriget i Danmarks istra delar.
— Albrecht af Mecklenburg. — Slagen vid Oxnebjerg och i Lilla Bllt, sommar* 1535. — Freden I Hamburg,
den 14 febr. 1586. — Pfalzgrefve Friedrich, dansk kronpretendent. — Riksdagen 1 Kjbbenhavn, okt. samma år.
— Fördrag mellan Sverige och Lttbeck (1537 och 1546). — Förnyad sextloårig fred mellan 8verige och Ryss»
land (1537).
I tio år hade konung Gustaf burit Sveriges krona, och han hade under
den tiden hunnit uträtta åtskilligt. Med kraftig hand hade han stadgat den
tron som 1523 blifvit rest. Han hade tillbakavisat de försök, som från olika
håll gjorts att återställa det främmande välde han i Sverige störtat, och såg
nu målsmannen för dessa sträfvanden för alltid oskadliggjord. Af de makter,
som under Sturarnes tid hindrat upprättandet af en sjelfständig
regeringsmakt, funnos de trotsiga, egenmäktiga länsherrarne ej mer: de voro
konungens tjenare, och af för läni ngarila som vid slutet af 1400-talet till så ringa
del legat till konungens fatabur, att föga mer än en femtedel af rikets
inkomster torde kommit kronan till godo, stod nu större delen under hans
omedelbara förvaltning. Kyrkans oberoende ställning hade han krossat, de
forna prelaterne stodo under hans lydnad, och den fortgående indragningen
af den kyrkliga egendomen gaf honom nya medel till konungamaktens
utvidgning. De demokratiska menigheterna åter, hvilkas sjelfständighet under
de sista årtiondena svallat så högt och senast lyft konung Gustaf på hans
tron, hade gång på gång fått lära sig, att en ny tid var kommen, att de
fått en höfvidsman, som var stark nog att gent emot den till sjelfsvåld
urartade kommunala och provinsiela sjelfständighetsandan göra konungens
och kronans rätt och makt gällande. Men ännu återstod i arf från
medeltiden ett mäktigt hinder för den svenska rikets oberoende utveckling, som
konung Gustaf var kallad att bereda: hansans och särskildt Lttbeeks välde
öfver Sveriges handel och näringar. Af tvingande nöd hade konung Gustaf
samtidigt med sin tronbestigning bekräftat Lttbeeks och dess bundsförvandters
gamla handelsrättigheter och tillika gifvit dem en utsträckning som hittills
varit okänd och stälde Sverige i ett förhållande till Lttbeck, hvilket ej utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
