Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Grefvefejden. 1533—1536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan äfven vunnit insteg bland adeln. Dessa beslut framkallade en
fullständig brytning inom herredagen: tiere af rådets främsta män vägrade att
besegla det sistnämda beslutet och lemnade Kjöbenhavn. Riket var således
fortfarande utan konung och rådet var söndradt.
Under dessa förhållanden uppträdde Wullenwever i Kjöbenhavn med
förnyade framställningar om förbund mellan Ltibeck och Danmark mot
hol-ländarne. Men samtidigt infunno sig sändebud från Holstein med uppdrag i
motsatt syftning. Der hade Kristian af Holsteins och Slesvigs ständer i början
af juni blifvit erkänd som hertig. Han hyste lika litet som den holsteinska
adeln några vänskapliga känslor för det demokratiska partiet i Ltlbeck, hvars
angrepp mot ltibska biskopsstolens och domkapitlets gods i Holstein särskildt
hade framkallat deras ovilja. Hertig Kristian önskade af dessa och andra
skäl lifligt ett vänskapligt förhållande till Nederländerna och hade inledt
underhandlingar derom. En af hans mest inflytelserika rådgifvare, Melchior
Rantzau, hade nyss hemkommit från Bruxelles med förslag till en
förbunds-traktat och uppträdde nu i Kjöbenhavn med uppmaning till danska rådet att
sluta sig till detsamma. Han lyckades också verkligen genomdrifva, att rådet
ej blott beslöt en union med hertigdömena till ömsesidigt försvar, utan
deijemte att sändebud skulle skickas till Nederländerna för att underhandla
om förbund med deras regering. Ett dylikt förbund afslöts verkligen i Gen t
den 9 september 1533, dock utan förbindelse för Danmark att deltaga i det
nu pågående kriget mot Ltibeck.
Den ltibska styrelsens plauer på understöd af Danmark voro således
tillintetgjorda. I Sverige rönte de ej större framgång. I mars 1533 hade
sändebud infunnit sig i Stockholm för att föreslå förbund mot holländarne,
men hade fått ett äfslående svar. Lübecks förbittring häröfver stegrades
genom fortfarande tvister om betalningen af hvad liibeckarne ansågo ännu
återstå af skulden, och i början på sommarn läto de till och med lägga
beslag på varor som konung Gustafs ombud i Ltibeck för hans räkniug
innehade. Gustaf svarade på denna åtgärd med att i juli konfiskera de ltibska
fartyg och varor som då funnos i Sverige, tillfångataga stadens köpsvenner och
förbjuda sitt rikes inbyggare att besöka staden; på samma gång förklarade
ban dess privilegier i Sverige upphäfda. Ltibeckarnes föreställningar häremot
uträttade intet. Väl uppdrog konung Gustaf åt sin svärfader hertig Magnus
af Sachsen-Lauenburg att medla i striden, och denne åvägabragte verkligen i
september ett fördrag; men detta blef af konung Gustaf ogilladt. Brytningen
mellan de forna bundsförvandterne var ohjelplig. Konung Gustaf närmade
sig nu Danmark för att der hafva ett stöd mot de fiendtligheter som kunde
väntas från Ltibeck, och ett försvarsförbund afslöts mellan de båda rikena
den 2 februari 1534. Det stadfästes genast af konung Gustaf och svenska
rådet, men från danska sidan erhölls ej någon ratifikation: kriget bröt ut,
innan rådet hunnit samlas.
Den hållning danska och svenska regeringarna intogo förändrade de
ltibska makthafvandes planer. De funno, att det inflytande på de nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
