Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Yttre förhållanden 1537—1542. — Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dras skada sluta något fördrag med främmande makt; tvister mellan de
båda rikena skulle afgöras af gemensamt utsedda skiljedomare. Detta
förbund skulle gälla i femtio år.
Det var den gemensamma motsatsen mot kejsaren, som förmådde
nordens konungar att sålunda låta sina anspråk falla och med hvarandra ingå
ett vänskapligt förbund. Samma motsats förmådde dem att sluta sig till
konungen af Frankrike, som nu rustade till ett nytt krig mot den
habsburg-ska makten. I slutet af november 1541 afslöt konung Kristian ett formligt
förbund med konung Francis, och kort förut hade en fransk legat,
Christophe Richer, inledt underhandlingar med konung Gustaf. Denne sände
med anledning häraf följande år en beskickning, bestående af Konrad von
Pyhy, Georg Norman, Sten Eriksson (Lejonliufvud) och Knut Andersson
(Lilje af Ökna), till Frankrike, och
dessa afslöto den 11 juli 1542 en
förbuudstraktat i Sceaux. De
båda konungarne, lofvade att i krig
lemna hvarandra understöd i folk och
skepp, i nödfall ända till 25000 man
och 50 örlogsskepp. Konungarne af
Danmark och Skotland skulle vara
upptagna i förbundet, så ock
konungen af England, i fall han inom sex
månader förklarade sig dertill villig.
Detta var första länken i den kedja
af förbindelser mellan Sverige och
Frankrike, som för vårt fosterlands
framtid skulle få en betydelse,
livar-ora konung Gustaf ej kunde hafva
någon aning.
Medan konung Gustaf sålunda
sökte trygga sig mot sina yttre
fiender, fingo dessa ett önskadt tillfiille
att angripa honom i hans eget land.
dackefejden slog ut i full låga.
Oron i Småland var gammal nog. Det är redan omtaladt, att den 1529
i vissa trakter utbrutit i öppen resning; att denna stillades genom eftergifter
a konungens sida var ej egnadt att afskräcka från nya upprorsförsök, och att
dylika skulle göras var så mycket mer att vänta, som anledningarna till
missnöjet snarare ökades än aftogo. Reformationsverket hade varit den förnämsta
orsaken till upproret 1529; det fortfor att genomföras trots det löfte som i
dagtingan med de upproriske gifvits, »att alla goda gamla kristliga sedvänjor skulle
styrkas och vid makt hållas och intet kätteri eller kättersk predikan
inträngas i riket». Det sätt hvarpå konungen ingrep i Smålands förnämsta
näringsgren, boskapshandeln, då han t. ex. 1532 förbjöd all utförsel af oxar och all
61. Frnnrois I, konung af Frankrike.
Det var 1542 som den så kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
