Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Yttre förhållanden 1537—1542. — Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ture Trolles gård, det fasta Bergqvara. Här ansatt af tusentals bönder måste
han den 24 juli (1542) sluta en öfverenskommelse med Dacke, hvilken
här uppträdde som målsman för hela Småland, om stillestånd till den 1
november, hvarpå han drog sig tillbaka till Vestergötland. Ett par dagar förut
hade Dacke sändt bref till Svante Sture, som var höfvidsman på
Stegeborgs slott, erbjudande honom på sina och meniga Smålands vägnar; att »om
han ville hafva sin faders rike igen och vara dem för herre och höfvidsman,
då ville de som kronans skattskyldiga bönder utgöra honom sin årliga skatt
och utskylder, som dem borde att utgöra sin herre och konung, dock så att
han ville deremot hålla dem vid gammal lag, rätt och sedvänja, såsom hans
fader gjorde». Man finner således äfven denna gång ett försök att använda
sturenamnet och minnet af Sturames förtjenster som vapen mot den som
genomfört deras verk. Men det lyckades nu lika litet som förut. Svante
Sture skickade så bref som budbärare till konungen.
Framgången mot Gustaf Olsson kunde ej annat än öka böndernes upp»*
studsighet. Utan afseende på den slutna öfverenskommelsen plundrades Bergr
q vara, och Dacke vände sig nu äfven mot Njudung, der konungens fogde i
Ostra härad ihjälslogs och allmogen i Vestra härad uppbådades att göra ge-
A A AA
raensam sak med bönderne i Värend och Möre. Äfven i Östergötland
spordes stark oro: »Konungen hade stort tvifvelsmål, heter det, uppä alla de
östgötska köpstäder, det de skulle något ondt brygga bland den menige man,
alldenstund de voro så fullstoppade med papisteri, jungfru Marias mjölk och
Sankta Britas uppenbarelser, att de intet aktade hvad de bedrefvo.»
Nu hade emellertid konung Gustaf fått sitt och frälsets krigsfolk
sam-ladt och anordnade ett anfall mot de upproriske från tre olika håll: Lars
Siggesson (Sparre) och Johan Turesson (tre rosor) skulle med
hufvud-styrkan anrycka norr ifrån, Gustaf Olsson skulle göra ett nytt infall från
Vestergötland, Måns Johansson (Natt och dag) skulle från Östergötland
stöta till hufvudhären, medan en afdelning under Svante Sture och andra
stannade i Östergötland för att bevaka detta landskap. Gustaf Olsson
framtill Vexiö, men måste åter draga sig undan för Dackes öfverlägsna
skaror, Måns Johanssons afdelning bl ef i Kinda härad omhvärfd af vilda
bondhopar från de angräusande landsdelarna och måste med stor förlust
vända åter till Linköping; endast hufvudhären, som synes blifvit ledd med
större försigtighet, lyckades vinna några framgångar, livilka, ehuru ej
afgö-rande, dock gjorde Dacke och hans parti benägna för underhandling, helst
som nya föfsök att resa Östergötland hade misslyckats. Ett stillestånd
afslöts på ett års tid; småläudingame lofvade mot löfte om full tillgift att
tills vidare sitta stilla och inlemnade sina besvär för att af konungen fa
dem afhulpna. De rörde de dryga skatterna, förbudet mot att hugga ek
och bok, kyrkornas plundring, afskaffandet af de gamla kyrkobruken,
fog-dames och frälsemännens förtryck och utpressningar m. m. Konung Gustaf
som befann sig på Stegeborg stadfäste i ett bref af den 14 oktober 1542
denna dagtingan för att, såsom han yttrade, göra slut på det buller och obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
