Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Vesterås riksdag 1544. — Reformationsverket under de sista åren - Yttre förhållanden 1544—1560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädde såsom arfvingens målsman, i mer än ett af seende gick tillväga på ett
sätt som ej med rätt kan försvaras; men det var ej heller rätten, utan hvad
han betraktade såsom statens behof, som vid hela denna räfst tjenade honom
till rättesnöre.
Yttre förhållanden 1544—1560.
Fred mellan Danmark eeh kejsar Karl V, maj 1544. — Kristtern II afstår alla ansprik pi norden»
riken, jall 1546. — Riksdag i Strengnis, jan. 1547. — Fred mellan konnng Gustaf och kejsaren, i Bruxelles
1550. — Sverige och LBheek. — Förhållandet till Danmark. — Början till tristen om ”tre kronor”. — Ryssarnes
hftrjande infall 1 Finland 1554 och 1555. — Gnstalis tig till Finland, ang. 1555. — Svenskernes misslyckade
anfall pi Nöteborg. — Ryssarne beilgra Viborg, jan. 1556. — Stillestind med Ryssland, den 21 mars. — Slutlig
fred i Moskva, mars 1557. — Förvecklingarna i Livland. — Sveriges förhållande till Bngland oeh Frankrike.
De rustningar, som beslötos på riksdagen i Veste rås 1544 och under
den närmast följande tiden pågingo, voro närmast föranledda af pfalzgrefve
Friedrichs och hertig Albrechts stämplingar samt af den fara, som tycktes
hota från kejsaren såsom dessa furstars bundsförvandt och såsom fiende till
Sveriges granne Danmark, med hvilken makt han sedan 1543 befann sig i
öppet krigstillstånd. Upptagen af sitt krig med Frankrike och ansatt af
föreställningar från holländarne, som önskade handeln på Östersjön ostörd, fann
sig emellertid kejsar Karl föranlåten att på riksdagen i Speier 1544 erbjuda
Danmark fred, och denna kom den 23 maj samma år till stånd. 1 traktaten
förbehölls Kristiern II:s döttrar den rätt till brudskatt hvarpå de kunde göra
anspråk, men i en särskild artikel lofvade kejsaren att ej med anledning
häraf företaga några fiendtligheter mot de nordiska rikena. Konung Gustaf
inneslöts i freden, så vida han inom sex månader ratificerade densamma. Han
kunde emellertid med skäl harmas öfver den danske konungens sätt att behandla
denna angelägenhet: han hade afslutit freden konung Gustaf oåtspord; denne
nämdes i fredstraktaten endast i förbigående, och slutligen dröjde konung
Kristian nu, liksom efter afslutningen af freden i Hamburg, länge med att
underrätta svenske konungen om hvad som skett. Konung Gustaf fann ej#
heller för godt att ratificera traktaten. Men i alla fall var dess afslutande
af betydelse för Sverige: faran från kejsaren var betydligt förminskad genom
att Danmark slutit fred, ty skulle något anfall ifrån hans sida göras mot
Sverige, så kunde det svårligen företagas från annat håll än öfver Danmark.
Äfven i afseende på de yttre förhållandena bildar således året 1544 en
afslutningspunkt i konung Gustafs regering.
Emellertid fortforo stämplingama från hertig Albrechts och
pfalz-grefvens — 1544 hade denne blifvit kurfurste af Pfalz — sida nästan hela
konung Gustafs återstående tid. Den förre sände 1545 några förrymda
svenskar genom Bleking till Småland för att der väcka nytt uppror, men lyckades ej
dermed uträtta mer än att konungens fogde på Kronoberg blef dödad. Samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
