Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Yttre förhållanden 1544—1560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tj.ii
w CjOfös.
- r-A
CT)
^sSLS
sf?J v£ySV
f<&j§s&fa
Ml
\^ii
vv
sTO
C JO,!
Whi
ville derfor hafva sagdt, att de svenske gjort sig så fortjen ta af de danske,
att dessa icke oftare skulle åstunda eller trängta efter Sveriges rikes skada
och fÖrderf. Härpå kom ej annat svar, än att tre kronor ej vore Sveriges
enskilda vapen, utan betecknade de tre rikena, och att deras upptagande
i danska vapnet endast sk^tt till minne af unionstiden, en förklaring
hvarmed konung Gustaf ej var belåten, kallande den ett »blommeradt sken».
Han betraktade hela saken såsom ett nytt bevis på danskames begär att åter
upplifva sitt välde öfver Sverige.
Så länge konung Kristian lefde, var Gustafs oro öfverflödig, och han har
sjelf erkänt, att den icke så mycket gälde honom som hans son Frederik och
dennes rådgifvare. I ett bref af 1555 säger han sig nämligen hafva
förnummit, att danska adeln gjorde all sin flit att reta hertig Frederik mot
Sverige och att denne sjelf yttrat, att han med tiden ville finna råd och
tillfälle, att gränsen mellan de båda rikena skulle flyttas upp till Holaveden;
»så att derutaf nogsamt märkas kan, att så snart- som den gamle konung
Kristian som nu regerar lägger hufvudet ned, då hafva vi och detta rike både
hans son och den hela danska adeln visserligen på halsen, oansedt hvad
föreningar eller konfederationer på färde vara kunna». Efter konung Kristians
död, som inträffade nyårsdagen 1559,
vidtog han också åtgärder, såsom hade han
väntat ett omedelbart anfall ifrån
Danmark. I januari utfärdades förbud mot
all handel mellan gränslandskapen och
Danmark; arbetena på ett nytt gränsfäste
åt vestra sidan skulle med det första sättas
i verket; rådet kallades till ett möte i
Vadstena i mars for att öfverlägga om andra försvarsåtgärder. Här beslöts, att
krigsmakten till häst och fot skulle förstärkas; att med adeln öfver hela riket skulle
förhandlas om, att hvarje frälseman skulle för hvarje 150 marks ränta af arfgods
hålla en välrustad karl till häst, och lika så tör hvarje 100 marks ränta af
for-läning; att de pågående befästningsarbetena på olika orter skulle med all
makt bedrifvas; att Vadstena, Linköping, Falköping, Kalmar och Jönköping
skulle vara de orter, der krigsfolket från de olika landsändarna vid behof
skulle samlas, samt att noga uppsigt skulle hållas med alla, som drogo fram
efter de landsvägar som ledde från Danmark. Och det stannade ej vid
besluten: flottan utrustades, i början på sommarn sändes krigsfolket från
Finland och det öfre landet till Östergötland och Vestergötland for att hållas i
beredskap, den största flit skulle användas för att utifrån skaffa underrättelse
om hvad grannarne kunde förehafva. Det var danske konungens rustningar
till tåget mot Ditmarsken som vid detta tillfälle vållade Gustaf oro. Att
något anfall mot Sverige denna gång varit å bane, känner man icke; men
många år skulle ej förgå, innan konung Gustafs farhågor besannades.
Då konung Gustaf mauar sina söner och förläningsmän till vaksamhet
mot danskarne, är det tydligen ej blott hans afsigt att göra dem uppmärk-
^ Eg!
SSy/l
w
64. Komme: Kristian II 1:9 dukat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
