Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Konung Gustaf såsom regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medeltidens skick, att största delen af kronans lan mot ringa eller ingen
afgift var gifven åt höga herrar so’m derpå egde att lefva: redan 1530 hade
han dermed hunnit så långt, att mer än hälften af länen låg under hans
omedelbara förvaltning; och oaktadt han 1556 och 1557 gaf sina båda äldsta
söner stora län, gingo sistnämda år inkomsterna från ungefar två tredjedelar
af riket omedelbart till kungliga kammaren. Äfven en del af förläningarnas
inkomster förbehöll han sig sjelf, och den tjenst som af forläningsmännen skulle
utgöras utkräfdes nu med stränghet; den hade före konung Gustafs tid utgjorts
efter beqvämlighet, nu skulle den utgöras i måu af inkomsternas storlek;
från och med 1525 uppgjordes tidtals ordentliga rusttjensttaxor efter denna
princip. Härtill kom att den skattdragande allmogen underkastades vida
strängare utskylder än sed förut varit: de skatter, som under den senare
medeltiden tillkommit, hade för dét mesta utgått efter mantalet, så att
vid deras utgörande hvarje fullsutten bonde betalade lika. Genom de
skatt-liiggningar, som konung Gustaf, for att få »kronans skatt efter skälighet
förbättrad», från 1539 lät företaga i rikets olika landskap, förändrades detta
förhållande, och jordetalet lades öfver allt till grund för
skatteberäkningen, så att bönderne betalade mera i samma mån som deras jordegendom var
större — en åtgärd hvarigenom naturligtvis kronaus inkomster betydligt
förökades. Äfven på andra sätt förstod konung Gustaf att höja de afgifter som
af allmogen skulle utgå och strängt höll han sin hand deröfver, att de
ordentligt betalades; det var i första hand af omsorg härför, som han utfärdade
sina påminnelser om, huru jorden skulle brukas och när skörden skulle bergas,
och som han utgaf de hotande brefven om, att den bonde, som ej rätt skötte
sin jord och ordentligt betalade sin skatt, skulle hafva försuttit sin rätt till
hemmanet, ett hot som stundom sattes i verket. Samma nitälskan för
ökandet af kronans inkomster var det ock, som födde satsen om konungens rätt
till allmänningar, fiskvatten, bergverk med mera. Lika som konung Gustaf
härvid utan tvifvel öfverskred sin rätt och vid förhöjandet af allmogens
utskylder ej alltid gick tillväga på ärligt sätt, så förleddes han äfven i sin
sträfvan att för alltid omöjliggöra en sådan finansiel nöd, som under hans första
regeringsår varit för handen, till andra åtgärder af mycket tvetydigt slag:
han sökte till exempel bereda kronan penningvinst genom upprepade
myntförsämringar, hvilka i synnerhet under 1540-talets första år bedrefvos i stor
skala och blefvo ett olyckligt föredöme för hans båda äldsta söner.
Men det var ej blott genom inkomsternas förökande, som konung Gustaf
bragte kronans finansiela ställning på säkrare fotter: det skedde ock genom den
största sparsamhet vid deras användning och genom införaude af ordning och
kontroll vid deras uppbörd. Hurudant skick i detta fall måste varit rådande,
då han tillträdde regeringen, finner man af en bland de artiklar, som vid mötet
i Vadstena i oktober 1524 framlades för rådet: »På det hans nåde, heter det,
må förfara hvad riksens ränta är, må befallas livar förläningsman och fogdar
att uppskrifva all kronans uppbörd af sitt län både i penningar och annat,
och huru många skattebönder och krouolandbor i livart län äro, och på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
