Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Konung Gustaf såsom regent - Konung Gustafs samtida, familjförhållanden och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera skadliga än till gagn, om de icke äro försörjda med dessa förbemälda
egodelar (bildningens skatter), h vilka förutan de ock icke må kallas riksens
piydnader.»
Man kan icke förneka, att sanning ligger i den förebråelse mot konung
Gustaf som med dessa ord uttalas. Men man fur ej heller glömma, att »han
hade framför allt en politisk sändning att fullborda» och att arbetet för
att fylla denna uppgift och, sedan den var löst, trygga det mål som vunnits
i så hög grad upptog hans tankar och krafter, att det icke är underligt, om
på ålderdomen hans blick skymdes för behofvet af sådant, som ej omedelbart
tjenade detta mål. Vi kunna beklaga att konung Gustafs storartade
verksamhet ej räckte till för att på ett kraftigare sätt kunna främja äfven de
svenska bildningsanstalternas intressen: hvad han på andra områden uträttat
år af den betydelse, att han sjelf med berättigad sjelfkänsla kunde yttra:
>Vi kunna det nogsamt bevisa och vilja det ock utan berömmelse
uppenbarligen säga, att vi mera vinning och flit gjort hafva vårt fädernerike till bästa
och välfärd i vår regementstid, än våra förfadér i tu eller tre hundra år
tillförne gjort hafva.» Samtid och efterverld hafva också erkänt den djupa
betydelsen, af hvad han för Sveriges rike verkat, då de gifvit honom
hedersnamnet fäderneslandets fader.
Konung Gustafs samtida, familj förhål land en och personlighet.
Kmiug Gustafs motståndare bland den gamla tidens min. — Hans ftrnimsta medhjelpare Tid
reformationsverket oeh inom den inre styrelsen i allmänhet. — Gustafs gemåler. — Hans firhållande till
Erik. — Anledningarna till brytningen emellan dem. — Riksdagen 1 Stockholm, jnni 1560. — Konungens
sfskedstal till ständerna. — Hans däd den 29 sept. 1560. — Gustaf» personlighet.
Mer än en gång hafva vi haft tillfälle att antyda, huru som den starkt
utpräglade personliga karakteren i konung Gustafs styrelse ej blott hade
sin grund i hans egét skaplynne, utan äfven berodde af bristen på
framstående personer vid hans sida. Många betydande män funnos ej i Sverige, då
det utgick ur medeltiden, och det visade sig snart, att bland de få som
öfver-left dess blodiga hvälfningar just de främsta voro oförenliga med den nya
tiden och ur stånd att medverka vid de förändringar, som det var konung
Gustafs uppgift att genomföra. Ha ns Brask flydde 1527 från sitt fosterland,
Johannes Magni hade lemnat det redan året förut, och efter ett fåfängt
försök att med våld trygga den gamla ordningen följde Ture Jönsson 1529
deras föredöme. Ett årtionde hann sedan knapt förgå, innan konung Gustafs
förnämsta medhjelpare vid det verk, mot hvilket dessa förgäfves kämpat, ej
långre voro i stånd att följa honom på håns bana: 1539 var det ohjelpligen
slut med det inflytande, Laurentius Andreæ och Olaus Petri hos konung
Gustaf utöfvat, och efter domen 1540 lefde den förre skild från all, den senare
från hvarje vigtigare andel i hvad inom den svenska staten och kyrkan skedde.
Båda dogo 1552, ungefär samtidigt. Den man, som med skäl anses hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
