Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Inre förhållanden 1560—1563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inbegripas den landbogård som låge sätesgården närmast
(ladugårdsfri-beten). Dæk skulle alltid k varje frälseman, äfven om bans inkomst ej
upp-ginge till 300 mark, göra kronan tjenst med en välrustad karl ock bäst, ocli
den seden, att två eller flere frälsemän slogo sig tillsammans om uppsättande
af en ryttare, helt och bållet afskaffas. Inomlands skulle frälsemannen sjelfva
underhålla sitt folk under liela den tid kriget pågick, utomlands åter endast
tre månader; efter denna tids förlopp skulle kronan betala sold.
Utan tvifvel innehöll denna stadga bestämmelser, som medförde
nedsättning i frälsets rusttjenstskyldigbet; men denna nedsättning var ej så stor
som den synes. Man skulle af de meddelade siffrorna kunna sluta, att endast
hälften så stor tjenst nu fordrades som under konung Gustafs tid; men man
får besinna, att denna nedsättning i ej obetydlig mån motvägdes af en
noggrannare uppskattning af inkomsterna än den som under konung Gustaf
brukats. Vidare var säterifriheten knapt någon nyhet. Redan vid midten af
fjortonhundratalet var det, såsom nyss är antydt, sed, att frälsemännen ej för sina
sätesgårdar deltogo i utgörandet af extra ordinarie pålagor; och man har skäl
som tala för, att de redan före konung Eriks tid med afseende på
rusttjenst-skyldigheten åtnjutit
en liknande förmån;
denna skulle sålunda
nu endast hafva
blif-vit närmare bestämd
och möjligen något
utvidgad. Slutligen
torde det med
afseende på deu
bestämmelsen, att
fräl-set vid tjenstgöring
utom riket skulle en- 10B’ Trc mark <ifr 581
dast tre månader beliöfva underhålla sitt folk, väl kunna anmärkas, att detta
mindre synes varit en åt frälset medgifven fördel an en reglering af ett
förhållande som hittills varit obestämdt.
Men huru än härmed må vara, säkert är att konung Erik allt ifrån
l)öijan var fast besluten att till det yttersta utkräfva den tjenst som
verkligen var bestämd och sålunda i afseende på förhållandet mellan frälsets
skyldigheter och rättigheter fullfölja den väg som hans fader beträdt. I
rust-tjenststadgan af 1562 inskärpes lagens bestämmelse om frälserättens förlust
för den som icke kunde frälset uppehålla, och redan vid den första vapensyn,
som efter dess utfärdande hölls (januari 1563), hände det att adelsmän, som
icke hade så mycken uppbörd af sina gods, att de dermed kunde hålla
konungen och riket till tjenst en sådan rustning, som en rätt frälseman borde hålla,
fråndömdes sitt frälse och »lades under skatten». Med samma stränghet gick
Erik under de följande åren tillväga, och man har ej blott exempel på, att
han såsom sin fader låtit fråndöma personer frälserätt, derför att de icke
Sveriges historia. III. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
