Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Grundläggningen af Sveriges östersjövälde. — Brytningen mellan konung Erik och hertig Johan (1563)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grundläggningen af Sveriges östersjövälde. — Brytningen mellan
konung Erik och hertig Johan (1563).
PirhåUandena i Livlaad. — Förvecklingar med Polen. — Hertig Johan giftenaål ned Katarina (Ja*
gellonika), den 4 okt 1562. — Johan anklagad för laadsförrlderi, den 23 april 1563. — Domen öfver Johan.
— Hertig Johan tagen till fånge i Åbo oeh jemte gemil flrd till Orlpsholm, ang. 1563.
Händelserna vid riksdagen i Arboga 1561 vitnade tillräckligt om, att det
var slut med det goda förhållande, som under konung Gustafs sista år rådt
emellan hans båda äldsta söner. Endast med yttersta motvilja hade Johan beqvämat
sig att underteckna Arboga artiklar; Eriks sinnesstämning mot sin broder
framträdde åter i hans beslut att icke åt honom öfverlemna rikets styrelse
under sin frånvaro i England. Den öppna brytningen emellan dem
framkallades af samma förhållanden, som före faderns död hade fört dem
tillsammans: förhållandena i Livland.
Vid konung Gustafs död befunno sig i Sverige tvenne livländska
beskickningar, som båda sökte vinna dess understöd. Den ena var afsänd af
ordensmästaren Gotthard von Kettler och hade i uppdrag att söka vinna
Sveriges bemedling i kriget mot Ryssland. De fordringar som i detta syfte
framstäldes voro emellertid så öfverdrifna, att Sveriges nye konung fann sig
böra visa dem tillbaka, och i följd af förhoppningar om hjelp ifrån tyska
riket afbröt Kettler kort derefter sina underhandlingar med Erik och blef
hans motståndare. Andra följder fick beskickningen från Reval. Denna
protestantiska stad, som fann sig hotad från både Ryssland, Polen och den
danske hertig Magnus och ej kunde vänta sig något understöd af den dag
för dag allt mera kraftlösa orden, hade redan af konung Gustaf fatt
förhoppning om, att bjelp kunde väntas från Sverige, och med anledning deraf
skickat sändebud dit med begäran om penningunderstöd. Härpå svarade Erik
nekande, men förklarade tillika, att om staden ville gifva sig under Sveriges
krona, skulle han lemna den allt det skydd den kunde önska. Detta svar
följdes i mars 1561 af en svensk beskickning till Reval, hvilkens främste man
var Klas Kristersson (Horn), och sådana voro förhållandena inom staden,
att föga mer än en månads underhandlingar beholdes, innan dess råd jemte
ombud för menigheten och ridderskapet i de närliggande landsdelarna Harrien
och Wierland beslöto att underkasta sig Sveriges krona. De första dagarna
af juni 1561 aflades trohetsed till konung Erik, å hvars vägnar Klas
Kristersson lofvade skydd åt stadens och landets privilegier; och ett par veckor
derefter kom äfven slottet i Reval ur Kettlers i svenskarnes våld. Härmed
m
hade Sverige fast fot i Estland, och uppslaget var gifvet till de 160-åriga
strider, som skulle föra vårt fosterland till maktens höjd, men ock till
undergångens brant.
Bland de makter, med hvilka Sverige råkade i strid angående delningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
