Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Sturemorden 1567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böjelser och gifva dem tillfälle till utbrott — och man kan knapt förvåna
sig, om denne mans öde blir sådant som Erik XIV:s blef.
Bland dem, som i egenskap af konung Eriks rådgifvare på hans person
och hans regering utöfvat ett olycksbrin gande inflytande, intages främsta
rammet af Göran Persson. Denne beryktade man skall hafva varit son af
en prest i trakten af Sala och blifvit född omkring 1530. Man vet att han
idkat studier i Wittenberg och att han efter hemkomsten derifrån
blifvit-anstäld i konung Gustafs kansli, men på grund af någon förbrytelse skilts
från sin tjenst och då funnit skydd och anställning hos hertig Erik. Hos
denne vann han snart ett inflytande, sora i hög grad misshagade den gamle
konungen, och hvilket efter Eriks uppstigande pa tronen snarare ökades än
aftog. Han synes rent af hafva tjusat sin herre eller åtminstone förstått att
göra sig för honom alldeles
oumbärlig. Redan detta förhållande
vit-nar om, att han egde både hufvud
och kunskaper, och detta har ej heller
af någon blifvit bestridt. Men lika
litet finnes någon som förnekat, att
Göran Persson i moraliskt afseende
var en person af uslaste slag. Nu
är det väl sant, att denne mans
historia ännu ej kan sägas vara
skrif-ven och att det är lians fiender, som
meddelat oss största delen af hvad
vi om honom känna; men det bör
anmärkas, att äfven nyare författare,
som granskat tidens handlingar, icke
funnit skäl att mildra samtidens dom
öfver en man, som begagnat sitt
inflytande hos en af naturen
misstänksam och slutligen vansinnig konung
till att medelst brott af alla slag
tillfredsställa sitt personliga hat och sin lvstnad efter makt och egodelar.
Endast elakhet, endast snikenhet kan dock svårligen hafva varit motivet till
Göran Perssons handlingssätt: förmodligen får man deri äfven se ett uttryck
af den fiendtliga motsats, som faus mellan de gamla, högadliga slägternar
hvilkas medlemmar voro vana att med konungen dela inflytandet på rikets
angelägenheter, och de uppkomlingar af ofrälse börd, som vid denna tid
börja framträda, genom duglighet och kunskaper vinna konungarnes
förtroende och dermed en makt, som förut varit aristokratiens män uteslutande
förbehållen, medan de dock i socialt afseende måste stå tillbaka för dessa
män och umbära det anseende, som icke konungagunsten, icke adelsbrefvet
— Göran Persson var adlad —, endast börden vid denna tid kunde skänka.
Den afund och dermed följande hat, som Göran Persson och hans vänner utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
