Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Sturemorden 1567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stundom orimliga instruktionerna, de grofva missbruk af lag och ratt, hvartill
han lät den nyss inrättade nämden göra sig skyldig, och en del andra
förvända regeringsåtgärder — vi påminna endast om det täta ombytet af
befal-hafvare under kriget — ej kunde väcka höga tankar om Eriks duglighet som
regent. Erik kunde ej undgå att mer eller mindre tydligt förnimma hvilka
känslor hans åtgärder framkallade, och medvetandet om, att dessa känslor
funnos, måste göra hans sinne så mycket mera tillgängligt för de onda
inflytelserna från Göran Persson och hans vänner och slutligen framkalla en
våldsam yttring af den misstro och det hat, som efter hand samlat sig inom
honom. Det var utan tvifvel mer än en tillfällighet, att utbrottet först
drabbade en medlem af Sturarnes ätt.
Grefve Svante Sture hade flere söner, bland hvilka tre nått den ålder,
att de under förra delen af konung
Eriks regering kunde användas i
rikets tjenst: Nils, Sten och Erik. Den
sist närnde befinues redau 1561
haf-va varit i liertig Johans tjenst och
invecklades derigenom i dennes
företag mot konungen, men fick af denne
nåd och tjenstgjorde sedan vid hären
under det danska kriget. Sten, den
andre i ordningen, synes hafva varit
en yngling, som vid sig fäst stora
förhoppningar, men han skördades af
döden redan vid 20 års ålder i
sjöslaget vid Boruholm i juli 1565.
Något längre tid var den äldste, Nils
Sture, beskärd att ådagalägga, hvad
han i fäderneslandets tjenst kunde
uträtta. Född 1543, användes han
redan under Eriks första år i
diplomatiska värf af vigt och mottog sedan under kriget uppdrag, som vitnade
om ej obetydligt förtroende till hans förmåga. Så förordnades han 1565 att
biträda den femtonårige hertig Karl, som vid företaget mot Varberg skulle
föra högsta befälet öfver artilleriet, och följande år intog han samma plats
vid sidan af Nils Boije, då denne skulle gå mot Bohus. Kort efter det sist
nämda uppdrag gifvits, fick emellertid Nils Sture mottaga förebråelser från
konungen, för att han ej skulle hafva fullgjort föreskrifter röraude
uudsätt-uingen af det nyss intagna Varberg, och två månader senare uttalade Erik
sitt missnöje med att han, i stället för att ligga utanför Bohus, med en del
af trupperna dragit att möta ett norskt infall i Vermland och Dal. Detta
hade han dock gjort på öfverbefölhafvarens order, och åtgärden synes till och
med hafva varit nödvändig, för att belägringen af Bohus skulle kunna fortgå.
Medan denna ännu pågick, kallades Nils Sture till Svartsjö. Han mottogs
128. Erik Sture.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
