Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Sturemorden 1567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmiddag iufami sig konungen sjelf i det rum, der Sten Eriksson
(Lejon-hufvud) satt fängslad och gick derpå, åtföljd af honom, in i grefve Svantes
fängelse, »föll på knä för dem och bad dem för Jesu Kristi skull förlåta
honom, det han så orättfärdigt hade emot dem företagit, lofvade och svor
deruppå bitterliga, att han ville vara dem en gunstig och nådig herre och
konung», allt med en ström af förvirrade och osammanhängande ord som
vitnade om, huru till ytterlighet upprördt hans sinnestillstånd var. De båda
herrarne sökte genom tacksägelser och löften lugna honom, och grefve Svante
skall till och med hafva gått så långt, att han erkänt, att Nils Sture
fortjent, hvad som året förut vederfarits honom i Stockholm. Konungen
lem-nade emellertid fängelset utan att känna sig lugn för, att all hämdkänsla hos
den förorättades fader var försvunnen, och det dröjde ej lång stund, innan
misstroendet och hatet åter r____ . _______ _________________________________T
helt och hållet fått makten
inom hans upprörda själ.
Efter besöket hos de
fingua herrarne berättas
konungen hafva i sällskap
med en af Göran Perssons
vänner, Petrus Caroli,
ordinarie i Kalmar, hHfva
* »
företagit en promenad
nedåt Fyrisån och omedelbart
efter samtalet med honom i
upprördt tillstånd
återkommit till slottet. Åtföljd af
drabanter, störtade han med
dragen dolk in i det rum
der Nils Sture var
fängslad och helsade honom med
••
de orden: »Ar du nu här,
du riksförrädare!» Fången,
som »låg på sin säng och
hade en liten bönbok i han-
131. Sturehvnlfvet i Upsala slott.
den», sprang vid konungens häftiga tilltal upp, bedyrade knäfallaude sin oskuld
och bad för sitt lif. Den ursinnige konungens svar blef ett sting med
dolken som var så häftigt, att vapnet blef sittande i såret. Ödmjukt drog offret
ut dolken, aftorkade blodet och kysste fästet, hvarpå han räckte den till
konungen, åter bedjande om försköning. Men långt ifrån att häraf bevekas
stötte den kunglige mördaren honom ett spjut i bröstet, hvarpå dådet
full-lrørdades af en bland drabanterne, Per Yelamsson, systerson till Göran Persson.
Denna mordgerning torde hafva släckt den sista gnistan af ljus i Eriks
af rasande passioner sönderslitna och förmörkade själ. Jagad af den ännu
ej mättade blodtörstens, den frätande ängslans, den förlamande förskräckelsens
Sveriges hi stona, III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
