Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Konung Eriks afsättning 1568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans mening och sökte hindra hans äktenskap och eljest »uppehölle honom
med lögner»; han hade derfor trott sig vara fången och begärt att få draga
till Svartsjö, »förmodande der hafva bättre fängelse än i Stockholm». Medan
han der uppehöll sig, satte man hans »trogna tjenare» i fängelse och gjorde
med dem hvad man ville, lemnande honom utan allt besked om rikets saker,
hvarför konungen bade trott, att han vore afsatt och hertig Johan kommen
till regementet, och derför hade han funnit sig föranlåten att låta kalla sin
broder till sig, »och följde så deraf det, som då skedde med hans kärlighets
förlossning på Svartsjö». Under tiden hade konungen varit i anfaktning och
frestelse både af djefvulen och onda menniskor och »hade så mycket haft
till att disputera med djefvulen och stå hans anfiiktningar emot, att han intet
kunnat beställa med riksens saker», hvarigenom regeringen blifvit försummad
och livar man gjort hvad honom hade tyckts, »så att hat, afund och illvilja,
girighet, lögn och bedrägeri hade
mest öfverhanden», och rikets
fiender och andra onda menniskor hade
sålunda fått tillfälle att förderfva
riket. Genom Guds synnerliga nåd
hadc dock konungen nu kommit till
sin förra auktoritet igen och med ett
ringa tal folk lyckats drifva fienden
ur landet. Så för det ena som det
andra skulle allt Sveriges folk nu
gemensamt tacka den allsmäktige.
Sådant var innehållet af den
proklamation, som konung Erik midt
under bröllopshögtidligheterna 1568
utfärdade. Det var sådant, att det
skulle varit förvånande, om ej nu
ändtligen något försök skulle hafva
gjorts att beröfva honom hans makt.
Då domen i Upsala förklarades vara
rättvis, och då denna dom rörde
äf-ven alla dem, som med de i Upsala anklagade och mördade herrarne stått i
någon förbindelse, så kunde naturligtvis dessa ej ett ögonblick vidare vara
säkra till siua lif. Då den »trogne tjenaren» Göran Persson förklarades hafva
blifvit laglöst fängslad, och då dessutom allt som i rikets styrelse skett, medan
Erik »disputerade med djefvulen», ej blott ogillades, utan nära nog
förklarades såsom förrädiskt, så kunde de herrar, som under denna tid haft
regeringen om händer, med skäl frukta det värsta. Och bättre öde än dessa
kunde väl ej hertig Johan vänta, då hans frigifvande framstäldes på ett sätt,
som om konungen beklagade det såsom en handling hvilken skett i
sinnes-förvirradt tillstånd. Hade konung Erik velat gifva en förevändning till resning,
så hade han ej kunnat göra det bättre än genom utfärdandet af denna ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
