Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Eriks fångenskap och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#
145. Skotsk svärdsdans.
svärj ning, hvars hufvudman var en prest, Maurits Rasmusson i Böne socken
i Skara stift, och hvars mål var att med anledning af Johans papistiska planer
afsätta honom och i stället göra Erik eller hertig Karl till konung. Bland
deltagarne i
sammansvärjningen, som synes hafva varit
tem-ligen utbredd, voro utom
huf-vudmannen ej mindre än fem
prester. Sannolikt blef
upptäckten af detta anslag den
närmaste orsaken till Eriks
död.
Redan omedelbart efter Eriks
tillfångatagande synes konung
Johan hafva umgåtts med
tanken på att genom hans dödande
göra honom för alltid oskadlig,
och i samma mån som de förnyade sammansvärjningarna till Eriks förmån
stegrade lians oro för, att fängelsets portar skulle kunna öppnas och fången
befrias, vidtog han åtgärder som voro egnade att,
om så skulle behöfvas, lätta utförandet af denna
tanke. Efter upptäckten af Per Larssons
sammansvärjning lät han den 13 september 1569
erkebiskopen jemte biskoparne i Strengnäs och
Vesterås afgifva ett betänkande hvaruti de
förklarade, att efter som konung Erik »uti sitt
fängelse hade deruppå praktiserat, att han kunde
komma uppror och obestånd till vägs i riket»,
och allden8tund han dermed ej annat åstundade
äii konung Johans och meniga Sveriges rikes
inbyggares skada och förderf, så rådde och
samtyckte de onödda till, att, »om något uppror och
obestånd här inrikes blefve företaget för samme
konung Eriks förlossnings skull», konung Erik
då icke måtte »till sitt lif blifva förskonad, utan
efter tillbörlighet och sin förtjenst straffad varda».
Att konung Johan var fullt besluten att begagna
sig af detta medgifvande, finner man af de
fullmakter rörande Eriks aflifvande, som han började
utfärda under den for honom oroliga tid, då Erik
hölls fangen på Gripsholm. Att dylika gifvits 146. Charles de Mornays epitafium
redan under förra delen af 1572, är tydligt der- 1 BUtoWmAyrk.. i Stockholm.
af, att konungen vid midten af maj detta år samtidigt skref till flere personer
bland Eriks bevakning, att om de »aldrig så litet fornumme, att någon
församling vore på fårde som aktade förlossa» fången, så skulle de icke bida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
