Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III (1568—1592) - Nordiska sjuårskrigets sista tid (1568—1570). — Kriget med Ryssland till 1583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ v ■
H |
HWfiMt.
låta dem resa, innan han fatt svar på det anbud om fred, som han
omedelbart efter Stockholms intagande låtit göra tsar Ivan. Då denne gaf ett
tillmötesgående svar jemte lejd för underhandlare, afgick sommarn 1569 en
svensk beskickning till Ryssland, och med denna följde de ryska sändebuden,
som således uppehållit sig i Sverige öfver två år. Ivans harm öfver detta
dröjsmål var lika stor som hans förbittring öfver, att ändamålet med
beskickningen ej vunnits, och han beslöt att taga hämd: trots lejdebrefven
blefvo de svenska sändebuden kastade i fängelse samt misshandlade och fingo
först 1572 återvända hem. Man kan undra på, att de fingo behålla lifvet,
ty kort efter deras ankomst till Ryssland inträffade de vildaste utbrotten af
den förskräcklige Ivans vansinniga grymheter: det var i början af 1570, som
han utan någon rimlig anledning endast i Novgorod lät döda många tusen
af sina undersåtar och äfven för öfrigt betedde sig så, som om det varit hans
mening att i grund föröda sitt eget
land. Dessa våldsbragder, i vildhet
och omfattning öfverträffande allt,
livad Europas historia har att i den
vägen uppvisa, voro samtida med,
att deras upphofsman började sätta
i verket en plan att på ett annat
sätt än hittills försökts bringa
Livland under ryskt välde.
Denna plan härledde sig
der-ifrån. att Ivan på goda skäl trodde
sig märka, att hans regemente var
livländarne ytterst förhatligt, och
den bestod deri, att man skulle
förmå dem att sluta sig omkring en
furste, som till skenet skulle vara
sjelfständig, men i verkligheten Ivans
vasall. Dä den förre
ordensmästa-ren Wilhelm von Fiirstenberg ej
ville låna sig härtill (1567) och
Gotthard von Kettler äfven afvisade de anbud, som i samma syfte gjordes honom
(1568), vände sig tsarens ombud till hertig Magnus af Ösel, och denne lika
fåfänge som oerfarne furste omfattade genast med begärlighet detta tillfälle
att förverkliga de planer, hvarmed han för nio år sedan landat i Livland. 1
september 1569 afgingo hans sändebud till Moskva, och sedan de återvändt med
Ivans löfte att beläna hertigen med Livland såsom ärftligt län, mot att denne
betalade tsaren en ärlig skänk och i krig understödde honom med ett visst antal
trupper, begaf sig Magnus sjelf till Moskva, dit lian anlände i börjau af juni
1570. Här hyllade han tsaren som sin herre och mottog i stället titeln »konung
af Livland» och löfte om kraftig hjelp emot svenskarne. Af Rysslands
eröfrin-gar fick han dock ännu blott slottet Oberpahlen med område inom Dorpats stift.
107. Nils Gvllenstjerua
(1320 — 1C« t).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
