Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III (1568—1592) - Nordiska sjuårskrigets sista tid (1568—1570). — Kriget med Ryssland till 1583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
1 1 »
HB viv vj
drogo till Narva, Magnus begaf sig till Oberpahlen och deri från till
Arens-burg på Ösel, bäfvande för sin förfarlige herres vrede öfver det misslyckade
foretaget.
Denne fick emellertid samtidigt andra saker att tänka på: i maj 1571
gjorde krimska tatarerne ett härjande infall i Ryssland och brände det af sin
fege herre öfvergifna Moskva, hvarvid hundratusentals menniskor skola hafva
fatt sätta lifvet till. Infallet förnyades följande år, men blef denna gång
till-bakaslaget, och nu började Ivan åter syselsätta sig med de livländska
angelägenheterna. Vid jultiden 1572 inföll han jemte hertig Magnus öfver Narva
och Wesenberg i Livland med en här, hvars styrka skall hafva uppgått till
ej mindre än 80 000 man. Anfallet kom för de svenska befålhafvarne
alldeles oförmodadt. Klas Åkesson hade ryckt ut från Leal för att belägra
Oberpahlen, och ,befälh af varen på
Weissenstein, Hans Boije, hade ej
mer än 50 man till sitt förfogande.
Efter fyra dagars beskjutning togo
ryssame sjelfva nyårsdagen 1573
detta fäste med storm och firade
segern på ett sätt, som är betecknande
för deras framfart under detta krig: -
Boije och återstoden af hans folk
bundos vid spett och stektes till döds.
Efter denna bedrift återvände tsaren
med en betydlig del af sin här till
Narva; af de trupper som lemnades
qvar tog en afdelning Karkus, den
andra gick 16 000 man stark till
Wiek, men blef den 23 januari ej
långt från Lo de i grund slagen af
Klas Åkesson i spetsen for en vida
underlägsen styrka.
Nu lär Ivan hafva uppmanat konung Johan att skicka sändebud till
Ryssland för att underhandla om fred; men det sätt, hvarpå de förra svenska
sändebuden blifvit behandlade, uppmuntrade ej till afsändande af andra, och
dessutom var Ivans skrifvelse utan tvifvel hållen i en moskovitiskt oförskämd
ton, som endast kunde tjena att reta hans motståndare. Man kan af
följande utdrag af Johans bref till Ivan af den 18 april 1573 få ett begrepp
om, huru den diplomatiska korrespondensen mellan Sveriges och Rysslands
monarker vid denna tid fördes. »Vi hafva bekommit din skrifvelse, yttrar
den svenske konungen, och derutaf nu som tillförne förnummit, hvad
oförnuftig, bondaktig högfärd, lögn och föraktelse du brukar emot oss; om vi
icke hade hört, att din fader var storfurste uti Ryssland, så hade vi väl haft
orsak att taga den mening deraf, att någon munk eller bondekarl hade varit
fader åt dig, efter du skrifver så obeskedligen, lika som du hade varit upp-
m
100. Ivan IV V.rsiljeviUj
(1Ö30—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
