Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III (1568—1592) - Liturgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkänt den kyrkliga traditionen såsom en med den lieliga skrift likstäld
kunskapskälla för den kristna tron, så framträdde den lutherska uppfattningen
af kristendomens läror gent emot den reformerta allt tydligare med
anledning af den slitning, som under Eriks första år framkallades af invandrande
främlingars sträfvan att inom svenska kyrkan göra calvinistiska åsigter
gällande. Laurentius Petri uppträdde offentligen till försvar för den lutherska
uppfattningen af nattvarden, och konungen sjelf, som i början ej syntes
obenägen för calvinismen, förklarade sig 1564 »vilja, att den predikan och
kyrko-tjenst, som med Martin Luthers grund och mening öfverensstämde, måtte
vidmakthållas». Vid kyrkomötet i Upsala 1572 lofvade erkebiskopen att
ut-gifva en bekännelseskrift för svenska kyrkan efter mönster af den
augsburg-ska, men hans kort derefter inträffade död hindrade löftets uppfyllande.
Lika litet som kyrkans lära ännu var bestämdt formulerad, lika
obestämd var ock hennes författning. Så väl för konung Gustaf som för konung
Erik hade erkebiskopen framlagt förslag till kyrkoordning, men intet hade
fatt gällande kraft, obekant af hvilka skäl. Det senast författade var
emellertid vid början af konung Johans regering spridt i afskrifter och temligen
allmänt efterlefdt, då denne befalde, att det skulle öfverses och tryckas och
derefter påbjudas till allmän efterrättelse. Tryckningen skedde 1571, och i
augusti följande år sammanträdde i Upsala ett kyrkomöte, då den nya lagen
antogs. Dennas bestämmelser afsågo dels att stadga och utveckla, dels att
gifva skäl för och förklara den ordning, som under den föregående tiden
utvecklat sig. I det senare afseendet går den nog långt för att hafva karakteren
af en lag, och denna dess resonnerande egenskap medförde i många fall en
obestämdhet, som snart gjorde behofvet af en ny kyrkolag känbart.
Denna kyrkoordning har med skäl blifvit kallad Laurentius Petri’»
testamente till svenska kyrkan: dess vördnadsvärde författare afled året efter
dess antagande, den 26 oktober 1573, och med hans död börjar ett nytt
tidskifte iuom den svenska kyrkoreformationens historia.
I deu mån, som motsatsen mellan de protestantiska lärorna och den
romerskt katolska skarpare och bestämdare framträdde, utvecklade sig i olika
europeiska länder ett medel vägsparti, som gjorde till sin uppgift att söka
rädda enheten inom kyrkan genom att förmå de olika partierna till ömsesidiga
eftergifter och för detta ändamål ville förmå dem att ställa sig på den äldsta
kristna kyrkans grundval och sluta sig till de åsigter, som i de gamla
kyrko-fädernes skrifter funnos uttalade. En af de främsta målsmännen för denna
rörelse var en lärd och ansedd nederländsk teolog, Georg Cassander (död 156(5),
och hans åsigter väckte genklang Rfven hos Sveriges konung, Johan III. Af
naturen fallen för grubblande spekulationer, i besittning af en lärdom, som
tillät honom att bilda sig ett eget omdöme i de teologiska tvistefrågorna,
och af en ärelystnad, som dref honom att söka vid deras afgöraude spela en
rol, hade han i deu omständigheten, att hans gemål var katolik, en särskild
anledning att sträfva för en medling mellan de stridande bekännelserna.
Fångenskapen på Gripsliolm gaf honom god tid till läsning af kyrkofadernes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
