Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III (1568—1592) - Liturgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han lärt och göra tydligt för alla, att ingenting annat än detta varit
pre-dikadt i påfvedömet». Hans sätt att gå tillväga var för öfrigt sådant, att
han sökte »småningom genom jemkningar och eftergifter bereda insteg for
romerska kyrkan och bekännare for denna och tyckes hafva påräknat att fora’
konungen med strömmen, om det lyckades att bilda ett starkt romerskt parti».
Men på sarama gång sökte han genom samtal omedelbart inverka på konungen,
hvars förtroende han särskildt vann genom att uppträda som ifrig anhängare
af liturgien. Klosterlasse hade ej verkat många månader, innan konung
Johan beslöt sig för en sak, hvarpå han redan förut hade tänkt, nämligen
att låta en beskickning afgå till Roma för att underhandla om vilkoren för
en underkastelse under romerska stolen. Sändebuden, som afreste på hösten
1576, voro Pontus de la Gardie och Petrus Fecht. De ledo på vägen
skeppsbrott, hvarvid Fecht drunknade, och de la Gardie fick ensam uträtta
uppdraget. Hans ankomst väckte i Roma lifliga förhoppningar, och det
beslöts genast att till Sverige afsända en man, som kunde vara vuxen det
vigtiga uppdraget att förmå konung Johan att låta sina sista betänkligheter
fara och utan vilkor sluta sig till den romerska kyrkans sköte.
Den man som härtill utsågs var Antonio Possevino, en lärd, from
och vältalig jesuit, till börden italienare. Han kom i december 1577 till
Stockholm, der han fann för sig en svårare uppgift, än han väntat. Konung
Johan var hårdnackad, och Possevino måste uppbjuda allt sitt skarpsinne och
all den lärdom hvaraf han var mäktig för att öfvervinna hans tvifvelsmål
och vederlägga hans inkast. Underhandlingarna fortgingo dagligen under
flere veckors tid, till dess Johan slutligen — det var i maj månad 1578 —
efter att i tvenne dagar hafva begrundat tridentinska trosbekännelsen
förklarade sig beredd att bikta sig för Possevino och af honom mottaga aflösning.
Sedan detta skett, omfamnade konungen honom med rörelse, utropande: »Jag
omfamnar dig och den katolska kyrkan för evigt.» Dagen derpå mottog han
af den påflige legaten nattvarden enligt romerskt-katolskt bruk.
Detta är, hvad man kallat konung Johans öfvergång till katolska läran.
Den är mera märkvärdig till utseendet än i verkligheten, ty det är tydligt,
att den skedde under förutsättning af påfvens bifall till de jemkningar i
romerska kyrkans lära och bruk, som Johan gjort till vilkor för sin
öfvergång; men detta bifall kunde aldrig gifvas. Redan i mars 1578 hade en
framställning af Johans fordringar blifvit sänd till Roma. Utom de båda förut
nämda voro de vigtigaste, att mässan skulle hållas på svenska, att presterne
ej skulle med hög röst läsa bönerna till helgonen och förbönerna för de döde
samt att bruket af vigvatten och några andra ceremonier skulle afskaffas. Då
Possevino fann, att konungen äfven efter det nyss tecknade uppträdet envist
fast-höll dessa vilkor, lemnade han i slutet af maj misströstande Sverige på väg
till Roma. Några månader efter hans afresa ankom, i oktober 1578, påfvens
svar; det innehöll rent afslag på de vigtigaste punkterna och endast vilkorligt
bifall till de öfriga. Förvånad och förtömad utropade Johan, då detta
meddelades honom: »Får jag icke allt, så kan jag ingenting göra; det är då förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
