Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III (1568—1592) - Konung Johan och hertig Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen, så skulle endast konungen ega rätt att utnämna denne embetsman,
och i öfverensstämmelse härmed var det konungen, ej fursten, som egde högsta
domsrätten inom furstendömet: från lagmannen kunde väl vädjas till fursten,
men från honom kunde man gå till konungen, som egde rätt att hålla
räfste-ting inom furstendömet lika som öfver hela riket; endast konungen kunde
döma adelsman från frälset, lika som han ensam kunde dylikt utdela;
frid-lösa personer skulle ej af fursten få hysas eller försvaras.
4. Allmänna förbud som gälde konungariket skulle ock gälla
fursten-dömena, och om för rikets behof en skatt blefve pålagd, skulle den »i lika
måtto utgöras af furstendömena och vändas till rikets nytta och hästa».
5. Som »all adel eger konungen till tro och tjenst vara, särdeles i
utfärder landamäret att värja, som lag förmäler, så ock efter det att all adel
eger rida under konungens baner», så skulle fursten icke hafva makt att
kräfva rusttjenst af adeln inom furstendömet, utan endast på konungens
bud uppfordra och mönstra den till tjenst under konungens baner och under
hans faltöfverste; för öfrigt borde furstendömets adel efter förmåga, kronans
rättigheter dock okränkta, visa fursten tro och lydnad, dock med undantag,
för de adelsmän, som voro i konungens råd eller anstälda vid hans hof: öfver
dem skulle fursten ej hafva att bjuda och råda.
6. Adeln inom furstendömet skulle njuta samma rättigheter som adeln
inom konungariket och lika så öfriga ständer; särskildt förbjudes fursten att inom
sitt område påbjuda andra skatter än dem, som skulle utgöras af det öfriga riket.
_ * _________________________________
7. Med anledning af konung Eriks ringa och föraktliga giftermål skulle
ingen af den kungliga ätten fa taga ofrälse qvinna till maka, med mindre
han ville förverka sin arfsrätt till kronan.
Dessa äro de förnämsta bestämmelserna i 1582 års stadga, som
sålunda visar sig vara hufvudsakligen en ny upplaga af de en gång af Johan
så afskydda Arboga artiklar. Konungen yttrar i inledningen, att han forsar
sig, att hertig Karl varder dess bestämmelser »icke ogillande», såsom han oek
»broderligen begär och af konungslig makt bjuder och befaller» honom oeh
rikets ständer att hålla stadgan vid makt; men då adeln i sin »stadfastebe»
endast lofvar att samtycka och stadfasta den, när konungen »framdeles» vill
hafva den satt i verket, så synes att meningen var, att man skulle söka vinna
hertigens samtycke, innan den utfärdades såsom gällande.
Emellertid började konungen genast att tillämpa dess bestämmelser. I
februari 1582 stämdes Martinus Olai, Petrus Jonæ och mäster Abrahamus att
infinna sig till svaromål i Stockholm. Den först nämde vägrade på den grund,
att han nu var hertigens tjenare, de båda öfrige satte sig i säkerhet genom
flykt till Bohuslän och derifrån till Tyskland. Dessa stämningsbref utfärdades,
innan stadgan blifvit hertigen ens delgifven. Dess innehåll meddelades honom
nämligen först i augusti. Han nekade då att godkänna den, men detta oaktttft
lär en förlikning emellan brödeme blifvit ingången, om hösten 1582, ehuru vi
ej känna något om dess innehåll. Den blef i alla händelser ej långvarig.
Redan följande år, då Karls vistelse hos sin svärfader, kurfursten Ludwig VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
