Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III (1568—1592) - Förvaltningen och hushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsked, så måste de med stora omkostnader långe nog blifva uppehållna och
ändock fara lång väg fåfanga, derutöfver många icke finna sig litet besvärade
och sky att besöka k. maj:t, derför måste göras den förordning, att några af
de förnämste och skickligaste i k. raaj:ts hof måtte förordnas att upptaga
supplikationer, hjelpa till med rättegångar och eljest, så att de, som hafva
något hos konungen att andraga, måtte något snarare kunna komma till
afsked och k. maj:ts egen kungliga person något mera omak i sådana ringa
saker förtaget blifva, och att k. maj:t nådigst ville vara obesvärad och gifva
audiens en dag i veckan, på det de desto snarare måtte komma till afeked.»
Detta var dock ej första gången, som rådet fann sig föranlåtet att föreställa
konungen, huru som »all som största besviiringar vore på farde både af
främmande och inländske, att de så mycket blefve uppehållna och komme så sent
och långsamt till sitt afsked». Och med långsamheten i expeditionen följde
ock den största oordning i allt hvad till regeringsärendena hörde: upprepade
gånger måste rådet mana konungen att tillse, att sakerna så ordnades, att
utgift och uppbörd ginge i hop, att hvad som vore till ett ändamål anslaget
måtte blifva »oförryckt» och ej dragas till annat, att »hvad som en gång
med h. k. maj:ts, hertig Karls och riksens råds samtycke blefve beslutet,
måtte fliteligen och troligen ställttö i verket», »att uti kansliet måtte så
la-gadt blifva, att den ena befallningen icke måtte gå emot den andra», och så
vidare.
Bristen på centrala embetsverk hade man under konung Eriks tid
lika som under konung Gustafs sökt ersätta genom föreskrifter om, att ett
visst antal rådsherrar skulle ständigt uppehålla sig hos konungen och biträda
honom i styrelsen. Försöket måste göras på nytt under konung Johan: så
väl 1573 som 1575 gjorde rådet framställning i nämda syfte, vid det senare
tillfället så, att två »rådspersoner» hvarje qvartal skulle vara hos konungen
och dessutom innehafvame af vissa i rådslaget föreslagna erabeten — bland
andra hofmarskalk, vice kansler, amiral, kammarråd med flere — skulle »hvarje
dag två timmar vara tillhopa, en timme före middagen och annan efter,
bespörjande och rådslående med hvarannan alla de saker som hvar dag
förefalla kunde. Hvad som då, heter det, utaf dem samtligen blifver for
rådligt och godt ansedt och kan vara k. raaj:t och riket nyttigt, det skall
ingen — så framt högbemälda k. maj:t det beviljar — fördrista sig att göra
tillbaka eller förhindra, såsom eljest väl ske kan, när ingen vet den andres
mening.» Detta förslag torde dock lika litet som det föregående blifvit något
mer än ett förslag, och ännu fortfor länge den gamla seden, att rådsherrame
lefde spridda i landsorterna och endast en eller annan gång om året
sammanträdde för att rådpläga om »riksens vårdande ärenden». Dylika rådsmöten
synas under Johans tid hafva hållits temligen regelbundet. Det tillgick vid
dem vanligen så, att konungen genom en af sina sekreterare aflemnade till
rådet de »punkter», hvarom han önskade att det skulle öfverlägga, och rådet
afgaf skriftligen sitt svar (så kalladt rådslag). Men det hände äfven under
konung Johan, att rådet ej nöjde sig med att behandla konungens förslag,
i
i
i
i
i
i
i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
