Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III (1568—1592) - Polska konungavalet 1587. — Mötet i Reval 1589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183. Polsk adel vid slutet af 1500-talet.
Af dessa bestämmelser äro utan tvifvel de, som handla om stvrelsens
’ *■
sammansättning under konungens frånvaro, märkligast. På samma gång de
genom den undanskymda plats de tillmäta hertig Karl bära vitne om den
stämning, som vid denna tid var rådande mellan honom och hans broder,
visa de en otvetydig sträfvan bland aristokratiens män att tillförsäkra sig en
större betydelse än den som
tillkommit dem, allt sedan
konung Gustaf gjorde slut på
unionstidens samhällsskick. Det
skulle också varit underligt,
om aristokratien, som under
striderna mellan den store
konungens söner upprepade
gånger lagt sitt inflytande i
vågskålen — för Erik mot Johan
1563, for Johan och Karl mot
Erik 1568, för Johan mot Karl
1582 och 1587 — ej skulle
vaknat till medvetande af sin
betydelse. Det var också
naturligt, att man, då nu eu ny union stod för dörren, kastade blicken tillbaka
för att draga lärdom och vinst utaf livad som under den förra unionstiden i
statsrättsligt afseende varit sed och lag. Det inflytande som nu tillerkändes
aristokratien behöfde ej heller anses omedelbart stridande mot de grundsatser, på
hvilka den ännu gällande landslagen var bygd, men visserligen stred det emot
andan i de anordningar, hvarmed gamle konung Gustaf
velat trygga sitt verk och befästa sin ätt, emot den
samverkan, för att ej säga samregering, mellan sina
af-komlingar, som han i sitt testamente fÖreskrifvit, och
ur denna synpunkt kunde visserligen hertig Karl hafva
rätt i sitt påstående, att »uti konungens frånvaro är
hans furstliga nåde deu förnämste i riket, och bör iugen
i Sverige sättas hans furstliga nåde likmätig, än mindre
öfver hufvudet». Att man af hertigen väntade gensaga
mot de nu gjorda bestämmelserna, visar sig deraf, att
stadgarna icke blefvo honom meddelade. Detta var dock ej
endast rådsherrarnes fel: tvärt om finner man några af
dem följande år enträget uppmana Sigismund att förmå
sin fader att framlägga dem till hertigens och
ständernas bekräftelse.
En vecka efter denna stadgas undertecknande, den 12 september 1587,
lemnade Sigismund Sverige. Ung — han var blott 21 år gammal —
oerfaren, osjelfständig, gick han till ett folk, som var upprördt af religiösa och
politiska partistrider, till en tron, som han icke eftersträfvat och som han
184. Polsk krigare vid
slutet af 1500-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
