Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund (1592—1599) - Sigismunds kröning 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej heller i rikets embeten bruka personer, som icke voro af rikets religion.
Sveriges lag lofvade han att i alla delar hålla vid makt och lika så alla gamla
privilegier och friheter i enlighet med de bref, som han efter sin kroning
skulle gifva hvarje stånd. Kröningseden öfverensstämde i allt hufvndsakligt
med landslagens konungaed och afgafs omedelbart, innan kronan sattes på
konungens hufvud. Sedan han emottagit regalierna, svuro honom hertig Karl,
rådet och adeln trohet. Ständerna i gemen afgåfvo sin trohetsförsakran på
borggården med den förklaring, att de gjorde det derfor, att konungen
försäkrat sig skola hålla dem vid deras kristliga religion, Sveriges lag och gamla
friheter.
Så hade det eniga och beslutsamma sätt, hvarpå hertigen, rådet ock
ständerna uppträdt, slutligen lyckats besegra Sigismunds sega envishet. Men
visserligen blott till det yttre. Enligt jesuitsed intalade honom det påfliga
sändebudet, att de löften han afgifvit ej voro bindande, och förmådde honom att
afgifva en hemlig gensaga hvari han förklarade, att han endast vikande för
våldet hade gjort sina medgifvanden. Men ej nog härmed: Malaspina sörjde
äfven för, att han gaf katolikerne löften motsvarande dem, han gifvit de
svenska »kättarne», för att han, då han bröte den försäkran han gifvit de
senare, skulle kunna lugna sitt samvete med, att han höll, hvad han lofvat de
förre! Då man hör sådant, och då man ställer det tillsammans med hvad som
var denna tids svenskar väl bekant rörande katolikernes sätt att i andra
länder främja sin trosläras seger — man erinre sig Ålbas blodsdomstolar i
Nederländerna, bartolomeinattens uppträden i Frankrike! — så kan man ej undra
på det sorgfålliga nit — man skulle ur våra dagars synpunkt säga den
hänsynslösa ofördragsamhet — hvarmed de sökte beröfva katolicismen hvarje
möjlighet att i vårt land vinna insteg.
Väl förblefvo Sigismunds hemliga löften och protester för svenskarne en
hemlighet; men det sätt, hvarpå han och hans trosförvandter uppträdde efter
återkomsten till Stockholm, var väl egnadt att väcka deras farhågor med
afseende på de offentligt gifna löftenas pålitlighet. Då Sigismund ej vågade
taga någon af stadens kyrkor i besittning, inköptes ett stort hus, hvarest
katolsk gudstjenst hölls under ledning af en vid jesuitkollegiet i Braunsberg
uppfostrad svensk. Vid Drottningholm firades fortfarande katolsk gudstjenst
och lika så i nunneklostret i Vadstena, der Sigismund tillika lät genom en
polack inviga en ny abbedissa. En på svenska öfversatt katolsk bönbok
sprid-des i landet, i slottskapellet dundrade en jesuit mot Luther och hans
anhängare, och de katolska högtidligheterna firades vid hofvet så, som om man
sär-skildt önskade att uppegga och reta. A andra sidan sörjde Erik Skeppare
med sina predikningar för, att det protestantiska nitet hölls vaket, jäsningen
bland folket tilltog allt mer, blodiga uppträden mellan polackar och svenskar
föreföllo på gatorna, och med oro måste hvarje fosterlandsvän fråga sig,
hvart-hän allt detta slutligen skulle leda.
Under sådana förhållanden pågingo underhandlingarna rörande de
privilegier, konungen lofvat gifva de särskilda stånden, och om sättet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
