Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund (1592—1599) - Söderköpings riksdag 1595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löften*rörande religionen, borde brukas i rikets tjenst, och så vidare. Man känner
ej, hvad rådet på dessa framställningar svarat: säkerligen hafva de ej
uuför-anledt något beslut. Men deremot ledde förhandlingarna mellan hertigen och
rådet till en öfverenskommelse om sättet för regeringens ordnande,
som helt och hållet stred mot Sigismunds afsigter. Rådet erkände nämligen (den
2 september 1594) hertigen såsom sin »förman och rikets föreståndare» och
lof-vade att i rikets saker intet företaga utan hans »råd, höga betänkande och
samtycke»; hertigen åter förklarade sig skola styra riket »med riksens råds råd»
och att dessförutan intet företaga; augsburgska bekännelsen, Upsala mötes
beslut samt konungens muntliga ed och skriftliga försäkran skulle vara
regeringens rättesnöre. Innehållet af denna förening meddelades dem af adeln
och ridderskapet, prestmän, borgmästare och råd och andra, som för tillfallet
voro i Stockholm, och till landsorterna utsändes personer, som skulle vid
marknaderna tillkännagifva, huru regeringen blifvit ordnad, och förmana allmogen
till lydnad.
Ehuru bestämmelserna i den nu ingångna föreningen uttryckligen under-
stäldes »hans kungl.
maj:ts ytterligare
förklaring», var det
dock säkerligen
endast med tvekan, som
rådet lät förmå sig
att antaga dem. Ett
ytterligare steg i
opposition mot
konungens anordningar
togs emellertid, då
Karl Sture och Axel
Ryning fingo i
uppdrag att vid sidan af Erik Brahe föra befälet på Stockholms slott och
Axel Kurck — ehuru visserligen förgäfves — förordnades att i stället för
Klas Fleming vara fältöfverste i Finland. För öfrigt finner man, att rådet,
på samma gång det begärde konungens stadfästelse på den med hertigen
slutna öfverenskommelsen, gjorde honom skarpa föreställningar rörande den
katolska gudstjensten i Stockholm och Vadstena och hans lagstridiga
handling att till rikets embeten utnämna »några personer af en åtskiljelig
religion». Retad af det trots, hvarmed ett par af ståthållarne, Klas Fleming
och Arvid Gustafsson, nekade att ställa sig regeringens befallningar till
efterrättelse, ville emellertid hertig Karl säkerligen gå ännu längre och genom
dessa mäns afsättande undanrödja de hinder, som de lade i vägen för en
ordnad och kraftig styrelse; och förmodligen var det närmast rådets vägran
att i detta fall skänka honom sitt stöd, som gjorde att han i slutet af februari
1595 uttalade sin afsigt att nedlägga Iregeringen. De vigtigaste skäl han
härför anförde voro, att han ej bekommit eu sådan fullmakt om regeringen,
235. Hertig Karls riksdaler 1595.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
