Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund (1592—1599) - Brytningen mellan Karl och rådet. — Arboga riksdag 1597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle lemna landet. Sjelf begaf han sig till Vadstena och lät der upphäfva
klostret och förvisa nunnorna. Det var ock der, som han (december 1595)
utfärdade fullmakt för erkebiskopen att i förening med stiftens biskopar
förrätta en allmän visitation inom riket för att upprätta kyrkotukten och
undersöka prestemes och folkets flit i Guds ord och den evangeliska religionen.
Denna visitation förrättades följande år i götalandskapen, men blef genom
erkebiskopens ovisa nit »den sorgligaste karikatyr på allt, hvad en kyrklig
visitation bör vara, och hertig Karl har fullkomligt träffande betecknat dess
skaplynne, då han förebrådde erkebiskopen, att han farit fram som en
skarp-rättare och ej som en erkebiskop. Berättelsen om visitationen ger en
fullständig bild af en generalprofoss, som med spöslitningar, fängelse vid vatten
och bröd med flere andra straff betecknar sin väg genom landet». Denna
besinningslösa stränghet i förening med den hänsynslöshet, hvarmed en del
gamla kyrkobruk borttogs, väckte hos folket ett lifligt missnöje1, och Karl
synes slutligen funnit sig föranlåten att afbryta visitationen.
Medan hertig Karl befann sig i Vadstena, lär han hafva »fördrifvit
herr Arvid Gustafsson af slottet och satt sin tjenare till befallningsman»2.
Af de andra ståthållarne, som Sigismund före sin afresa tillsatt, hade Erik
Brahe sannolikt på våren eller sommarn 1595 funnit sig föranlåten att lemna
sin plats i Stockholm. Erik Gustafsson, som trots särskilda kallelsebref ej
infunnit sig i Söderköping, befaldes att jernte de frälsemän i Vestergötland,
Småland och Östergötland, hvilka gjort sig skyldiga till samma försummelse,
vid nyårstiden 159G infinna sig i Jönköping för att bekräfta riksdagsbeslutet.
Till hans broder Karl Gustafsson — som redan var eller senare på året 1596
blef af Sigismund förordnad till Nils Gyllenstjernas biträde i Småland —
af-gick tre veckor senare bref med uppmaning att förena sig om ständernas
beslut, och då han ej efterkom tillsägelsen, lades qvarstad på hans förläning.
En liknande åtgärd var hertigen besluten att vidtaga mot sin envisaste
motståndare inom riket, Klas Fleming. Redan innan han lemnade Söderköping,
i november 1595, uppdrog han åt Karl Henriksson (Horn) och ett par andra
herrar att begifva sig till Finland för att förmå detta landskaps ständer att
sluta sig till hvad de svenska ständerna beslutit. Särskildt skulle de dertill
uppmana Klas Fleming, och om han icke ville göra det, skulle de »säga honom
af hans landshöfdingsdöme» och förkunna »så väl adel, klerkeri, krigsbefäl,
borgare och bönder som fogdar, skrifvare och alla andra, att de skulle honom
1 Detta fick bland annat ett uttryck i satiriska poem, som spredos kring landet och af hvilka
ett här må anföras:
»Bene valete archiepiscop!
Jag kungör eder, vänner, försann,
hurn vår erkebiskop ställer sig i Sveriges land:
hudflänga och skölja med ämbar och spann
både ung och gammal, qvinna och man.
Han gifver folk tillhopa som stntar pläga tämjas
rätt aldrig något äkta folk så kan sämjas.
* Vi hafva ej haft tillfälle att undersöka,
med hvad som skedde 1597.
Han bekymrar sig ock om våra kyrkoseder,
bortbryter några mark vax och ett qvintin salt
och tager af presten oxe, sölfstop och göddan galt.
Sakramentet vill han icke upphöja,
det må för mycket på hans armar töja.
Jag tänker Calvin och Zwingel bock
akta taga våra kyrkoseder bort.» o. s. v.
huruvida denna uppgift kan bero på cn förvexliag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
