Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund (1592—1599) - Inbördes kriget 1596—1598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiftelse uti religionen» som striden skulle gälla. Af ett bans yttrande föro
Sigismunds ankomst — »är mångas mening, att jesuiterne bafva ett anslag
på Elfsborg» — kan man till och med sluta, att han ej varit okunnig om,,
att de katolska planer, som stodo i samband med Sigismunds tåg, sträckte
sig ännu längre än till en religiös omhvälfning i Sverige. Men deremot kan
man vara öfvertygad om, att mängden af dem, som ordnade sig kring de
båda motståndarne, icke hade något begrepp om denna strids djupare
betydelse, och derför måste det för de samvetsgrannare blifva ytterligt svårt att
välja sin plats. Väl hade Sigismund delvis öfv erträd t bestämmelserna i sin
konungaförsäkran — men han var dock den laglige konungen; väl var det
lagen, som hertig Karl städse höll framför sig — men . han hade för att värna
dess rätt trädt konungens myndighet så nära, att han af många med skäl
kunde betraktas som npprorsstiftare.
Att denna senare uppfattning delades af flere än de flyktade
rådsher–rarne, fick Karl redan före Sigismunds ankomst vid mer än ett tillfälle
erfara: »mesta parten af adeln vore med rådet enhällig», skref han sjelf i
kallelsen till det ofvan nämda mötet i Vadstena; frälsemannen skulle
derför denna gång ej fa sända ombud, utan alla skulle personligen komma
tillstädes och, om de ej infunno sig, behandlas efter Söderköpings beslut. Minsta
antalet infann sig från Vestergötland, der oroligheter utbrutit under ledning
af Göran Nilsson Posse, och de samlade ständerna beslöto derför, att han och
bans medhjelpare skulle än ytterligare »stämmas» och, om de ej lydde,
»antastas» efter Söderköpings och Arboga beslut: sådana oroliga ledamöter finge
nämligen ej inom rikets gränser någon fredlig stad eller rum njuta och
behålla. Afven herr Hogenskild Bjelke, som ej heller infunnit sig vid detta
möte, skulle ännu en gång allvarligen uppmanas att förklara, huru vida han
ville förena sig om de vid de föregående mötena fattade besluten; ville han
det ej, vore ständerna ursäktade för hvad deraf kunde följa. Denna
uppmaning framstäldes genom ombud för ständerna och föranledde verkligen en
förklaring som, ehuru tvetydig, godkändes af hertigen. Om brodern, herr
Klas Bjelke, heter det i beslutet, att »han sig nu på nytt med hans
furstliga nåde och ständerna förenat», och det samma lär ock hafva varit
förhållandet med Nils Gyllenstjerna. För öfrigt innehöll beslutet (dagtecknadt
den 25 juni 1598) ett godkännande af det svar, hertigen gifvit på Samuel
Lascys hemställan rörande flottan: åt en utländsk man kunde en så dyrbar
riksens klenod ej anförtros, men hon skulle sändas under en svensk höfding,
så vida nämligen konungen lofvade att ej bruka henne till hertigens och
ständernas förderf. »Alldenstund, hette det vidare, alla Sveriges trogna
in-byggare på eds och trohets vägnar pligtiga äro hans kungliga maj:t ett troget
bistånd derutinnan göra, att hans kungliga maj:t kommer uti sitt arfrike en
mild, trygger och trogen konung», skulle hela adeln den 15 juli vara
Sigismund till möte i Kalmar »och i så måtto bevisa kunglig maj:t och kronan
sin rättrådiga tjenst». Hurudant mottagandet skulle blifva, om Sigismund
icke komme som en »mild, trygger och trogen konung», lemnades i beslutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
