Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sigismund (1592—1599)
- Inbördes kriget 1596—1598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 1 TT
^ r tl^ |4 II
* Ik Än # T JL mCTW y
11V I Ni
ut c«Jy jl
rv iT
ø 11
v j r /\\ i (i i
T
il 14 ^ r • W, j
1 \ (1 fk
K \VM
cm
I—T
g3s
2?V
*
t
I
lands ständer (den 22 juli) godkänna det beslut som fattats i Vadstena. Han
lemnade derpå hufvudstaden på väg till Kalmar, men hann ej längre än till
Sodertelge, innan han återkallades af underrättelsen om, att finnarne under
Stålarm landstigit i Upland.
Sigismunds afsigt var, att samtidigt med hans landstigning i Kalmar
en finsk styrka skulle infalla i öfre Sverige. Stålarm kom emellertid något förr,
än ämnadt var, och landade den 25 juli 1598 vid Gröneborg (några mil norr
om Stockholm) med en styrka af 3 000 man. Länge blef han dock ej der.
Hotad å ena sidan af hertigens flotta, å den andra af en väldig skara
uplands-bönder, som anryckte under befäl af tvenne upsalaprofessorer — Nicolaus
Bothniensis och Jacobus Schinnerus — inskeppade han inom ett par, tre
dagar åter sitt folk och seglade till Åland och derifrån undan Karls flotta
till Finland. Det är denna tilldragelse, som med anledning af innehållet i
upländingarnes eller finnarnes matsäckar blifvit
kallad »korftåget».
Dagen efter finnarnes ankomst till Sverige
af-seglade Sigismund från Danzig, och två eller tre
dagar efter deras uppbrott anlände han, åtföljd af
de flyktade svenska herrarne, till Kalmar.
Slottets portar öppnades för honom redan den 1
augusti emot en försäkran, som dock ej hindrade
honom att kasta befälhafvarne i fängelse. Det
visade sig nu, att konungen ej saknade
anhängare. Smålands och Vestergötlands ryttare — de
senare under Göran Nilsson Posse — infunno sig
till hans tjenst, och lika så en mängd adelsmän
från andra landskap. Stockholm uppgafs
genast åt Samuel Lascy, och till dess befiilhafvare
förordnades Jakob Klasson (Horn) jemte riksrådet
Klas Bjelke, som nu fann tiden inne att öppet
sluta sig till Sigismunds sak. Det samma gjorde 243. Jakob Niifs grafcten vid Tuna
ock Krister Klasson (Horn), och med honom följde
Uplands ryttare. Deremot misslyckades försöken
att locka flottans befälhafvare till affall, och den man, som i likartadt syfte
sändes till Dalarna, Jakob Näf, blef af de förbittrade dalkarlarne ihjälslagen
(»näf tåget»). Afven i de öfriga landskapen synes allmogen för det mesta
hafva hållit sig till hertigen.
Efter ungefär två veckors uppehåll i Kalmar seglade Sigismund norr ut
och anlände den 22 augusti efter en mycket besvärlig resa till St egeborg.
Karl stod före honom med sitt krigsfolk i Östergötland. Han hade strax
efter underrättelsen om konungens ankomst till riket uppmanat honom att
afskeda sin här och sammankalla en riksdag, der redogörelse för regeringens
skötsel under hans frånvaro skulle lemuas. Härpå mottog han i Linköping
<len 20 augusti det svar, att han skulle afsäga sig riksföreståndaruamnet,
rpvii
f^XJ NI
J /
[IOT T K1
M 5*4Ht
kyrka i Dalarna
(efter ett gammalt trftsuitt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Apr 8 23:57:17 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0415.html
