Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX (1599—1611) - Kriget i Livland 1606—1611. — Kriget med Ryssland 1609—1611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
understödja tsaren med en styrka af 5000 man; men deremot skulle enligt
en hemlig artikel Keksholms slott och län afträdas till Sverige.
En månad efter fördragets undertecknande gick de la Gardie öfver ryska
gränsen och förenade sig i Novgorod med Mikael Skopin och hans trupper,
hvarpå båda hararna i förening ryckte mot Moskva. Brist på ordhålligjiet å
ryska sidan med afseende på soldens utbetalning framkallade emellertid snart
misshälligheter, och sedan man hunnit förbi Tver, utbröt inom svenska
liiiren ett myteri, som tvang de la Gardie att i slutet af sommarn med större
delen af sina trupper vända om. Först sedan han kommit till granskapet af
Novgorod och den innestående solden blifvit betalad, lyckades han blifva herre
öfver sitt manskap och förenade sig i slutet.af september åter med furst
Mikael i Koljasin (en ort mellan Tver och Jaroslav).
Emellertid hade Karls förbund med Vasili gifvit förevändning till ett
nytt steg från Polens sida: i enlighet med Sigismunds önskan hade polska
riksdagen förklarat tsaren krig, och i september 1609 ryckte en polsk här
mot Smolensk. Det var Sigismunds afsigt att nyttja förvirringen i Ryssland
till att sjelf bemäktiga sig detta lands tron, och häraf var en följd, att han
ej längre kunde erkänna Draitri som berättigad tronpretendent. Han
uppfordrade i stället de polska anförame i dennes här att utlemna bedragaren,
och då denne i följd häraf flytt från sitt läger vid Tusjino, uppstod bland
hans trupper en allmän förvirring. Sedan i januari 1610 förstärkningar
anländt från Finland, lyckades derför de la Gardie och Skopin temligen lätt
skiugra de tvehågsna skarorna och höllo den 12 mars sitt intåg i Moskva,
ungefär ett år sedan fälttåget till stadens befrielse tagit sin början.
Men länge varade ej tsarens glädje öfver den vunna framgången. Den
tappre furst Mikael, som för sina bedrifter var folkets gunstling, blef den 23
april genom sina afundsmän bragt om lifvet, och då Vasili misstänktes att
hafva lånat sin hand till detta dåd, förlorade han äfven deras stöd, som
hittills varit honom trogna. Hans broder Dmitri, hvilken nu fick befälet öfver
ryska hären, var som fältherre oduglig, och folkets misstroende emot honom
visade sig snart på ett förderfbringande sätt.
I juni tågade de la Gardie från Moskva mot det af polackarne belägrade
Smolensk. Han mottog på vägen förstärkningar under Evert Horn, och i
förening med Vasilis trupper under Dmitri mötte båda vid byn Klutsjino
(på andra sidan Mosjaisk) den 24 juni 1610 en polsk styrka under befäl af
Stanislav Zolkievski. Midt under den strid som nu uppstod gingo de
främmande trupperna inom svenska hären — förnämligast fransmännen och
ty-skarne — förbittrade öfver uteblifven sold, öfver till fienden, ryssarne flydde,
och de la Gardie måste med polske fältherren sluta en öfverenskommelse,
enligt hvilken han med återstoden af sin här — 400 man! — skulle fa fritt
tåga tillbaka till svenska gränsen mot löfte att ej vidare lemna Vasili något
understöd. Härmed var denne herskares öde besegladt. Zolkievski tågade
mot Moskva, Vasili störtades genom ett uppror den 17 juli, och en månad
derefter utropades Sigismunds son VI adi sia v till tsar. Han var emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
