Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den inre utvecklingen under nydaningstiden - Styrelse och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom dess krets tankar på att återupprätta medeltidens statsskick. Men dessa
tankar qväfdes nära nog i födseln af Karls hårda hand, och då rådet efter
den barske herskarens död bestämde gränserna mellan sin och hans unge
sons myndighet, gick det ej längre än till att i lag sätta, hvad till stor del
under mer än två till tre århundraden häfden hade stadgat.
Med afseende på rådets sammansättning skedde i följd af reformationen,
som i grund omskapade presteståndets politiska ställning, den vigtiga
förändringen, att kyrkans män derur uteslötos. Om medlemmarnes antal yttrade
rådet 1527, att det berodde på konungens behag, men Gustaf I synes
fortfarande hafva ansett det böra vara 12. Det ökades vid Johans kröning,
hvaremot Karl i detta fall liksom i så många andra synes hafva delat sin faders
åsigt. Rörande rådets organisation för öfrigt blef det trots upprepade försök
att efter hand ombilda det till en fast rådkammare fortfarande vid det gamla,
att rådsherrarne lefde spridda på sina gods och förläningar i landsorterna och
endast på särskild kallelse sammanträdde till rådplägning. Vid dessa tillfällen
meddelade konungen skriftligen de »punkter», rörande hvilka han önskade
rådets yttrande, och rådsherrarnes svar afgåfvos äfven i skriftlig form (»rådslag»).
Ur rådet, den enda lagliga representation för hela riket, som vid denna
tid fans, har riksdagen utvecklat sig: herredagen var ej annat än en
utvidgad rådsförsamling, riksdagen endast en genom ombud för de ofrälse
klasserna förstärkt herredag. Utomordentliga förhållanden hade under 1400-talet
föranledt den åtgärden att sammankalla riksdag, och äfven under detta
tidhvarf var det vanligen så, att en riksdagskallelse var tecken till, att något
var i olag: i oroliga tider samlades riksdagen ofta, i lugna sällan. De
händelser, som inträffade under 1500-talets sista årtionde, då rådet skilde sig från
hertig Karl och denne i dess ställe måste tidt och ofta och i de mest olika
frågor anlita riksdagen, gjorde emellertid, att den antog karakter af ordinarie,
ehuru ännu icke laglig myndighet. Dess politiska betydelse är under detta
tidskifte hufvudsakligen den att vara ett centralisationens verktyg: såsom
rådet under medeltiden börjat utöfva de rättigheter, som genom lagen voro
menigheterna eller deras ombud förbehållna, så uppträder nämligen riksdagen
nu såsom arftagare till den makt, rådet i dessa fall tillskansat sig. De
konungaval som förekommo skedde på riksdag, i lagstiftningsfrågor började
riksdagen besluta och lika så i beskattningsfrågor, nämligen på det sätt, att
hvart stånd bestämde sin bevillning. I båda de sist nämda fallen röjde sig
dock en tydlig tvekan, huru vida de vid riksdag samlade ständerna vore rätt
myndighet att i dem besluta, och det var vid tidhvarfvets slut ännu icke
fullt faktiskt och ännu mindre rättsligt afgjordt, huru vida riksdagen egde
denna makt.
Riksdagens sammansättning bestämdes för hvarje särskildt tillfälle genom
konungens kallelsebref. De grundsatser som i dessa följdes voro ganska
vexlande: ända till århundradets slut inkallades nya klasser i riksdagen,
och det var äfven först på 1590-talet, som den saken var fullt afgjord, att
folkets ombud vid riksdagen representerade stånd, ej kommuner. Tidpunkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
