Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den inre utvecklingen under nydaningstiden - Andlig odling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vadstena (anlagdt 1545, färdigt 1620). Bland öfriga herresäten på landet, af
hvilka vi ännu ega afbildningar (de flesta i Dahlbergs »Suecia antiqua et
hodierna»), som i hufvudsak återgifva deras utseende under detta tidhvarf, anföra
vi: de forna medeltidsborgarna Penningby och Hörningsholm, de under
Johan III anlagda Kungs-Norrby och Bråborg, det gamla sturegodset
Räfsnäs och bjelkegodset Åkerö. Det af Johan III bygda Arnö bildar
med sin utstyrsel, sådan den är återgifven af Dahlberg, ett slags öfvergång
till nästa tidhvarf. Dessa 1500-talets slott voro i det yttre gemenligen stränga
och frånstötande, i enkla osirade former; af behof gjorde man dem nämligen
i början till fästen, och behofvet skapade sedan en vana. Men i det inre
lyste de flesta, i synnerhet från och med Erik XIV:s och Johan III:s tider, af
en praktfull dekoration, vid hvilken byggmästare, bildhuggare och målare i
renässanskonstens anda och i dess stil förtroligt samverkat.
I kung Göstas tid rådde en mer patriarkalisk enkelhet vid hofvet, och
förmodligen syntes ej heller någon vidlyftigare konstlyx till ens inom Stockholms
konungaborg. Men med Eriks tillträde till regeringen vände sig bladet. Han
var en frikostig herre med mycken håg för prakt och vällefnad, men äfven
mycket sinne för det formens behag som förädlar lyxen. Och såsom han var en
af sin tids mest slösande regenter, så var han ock till en början den rikaste.
Han mottog en väl ordnad hushållning och hopade skatter; i »herr Eskils
gemak» under Stockholms slott och i tornen på Gripsholm stodo silfverfjerdingar
i mängd, och hela rum voro fylda med kalkar och kors, monstranser,
rökelsekar, bilder och andra prydnader af guld, silfver och ädla stenar, tagna ur
kyrkor och kloster vid den stora kyrkoreduktionen. Erik inrättade ock sitt
hof på en helt ny och präktig fot, och för att pryda sina slott, sitt hoffolk[1]
och sig sjelf inkallade han skaror af guldväfvare och perlstickare, skräddare
och skomakare, snickare och träsnidare, målare och bildhuggare från Tyskland
och Flandern, Frankrike och England eller lät införa från dessa och andra
länder konstsaker och konstslöjdens dyrbarare alster. Korteligen, han gjorde
allt för att i konstnärlig prakt kunna jemnställa sin omgifning med det
öfriga Europas hof, der just nu under senare hälften af 1500-talet en rik
och gedigen lyx började göra sig gällande. Johan hade ett snarlikt lynne,
och äfven Karl älskade att vid tillfälle utteckla en kunglig prakt. Man får
visserligen icke föreställa sig, att ens i konungaboningarna på den tiden fans den
förfining i lefnadsvanor eller den beqvämlighet i boningsrummens inredning
och utstyrsel, som i vår tid träffas äfven i hem af mycket ringa vilkor.
Boningsrummen till exempel, äfven i det kungliga slottet, voro skäligen mörka,
tunga och kalla, och beqvämare sittmöbler funnos der icke än hårda,
mestadels väggfasta bänkar af trä eller sten, med undantag af några få ostoppade
stolar; men dekorationen i dessa rum var ofta rik och ädel, utförd af
utmärkta bildhuggare och målare[2]; på väggarna kunde ses härliga, väfda flamska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
