Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapitalet aflämna förskrifningar, åtföljda af säkra inteckningar, goda
aktier eller andra värdepapper. För upp» och afskrifning och de»
position betalades 3 % ränta, men ingen insättning å deposition fick
göras till lägre belopp än 100 riksdaler banko. Som en nyhet tillkom
hos Värmlandsbanken beviljandet af kassakreditiv, hvilken låneform
enligt uppgift upptogs efter mönster af skotska banker. För öfrigt
är det med afseende på dessa första banker att märka, att borgens»
systemet florerade. I Skånebankens reglemente heter det, att alla
utlåningar skulle ske antingen mot säkra namn eller mot hypotek.
Den ekonomiska ställningen i landet var emellertid ännu mycket
prekär. Myntfrågan var sväfvande, tills ändtligen den 1 okt. 1834
den s. k. realisationen genomfördes. Riksbanken återupptog sin
silfverutväxling och därmed hade ett stadgadt värde erhållits å det
representativa omsättningsmedel, hvilket, såsom det heter, skulle
enligt grundlagen såsom mynt i riket anses. Men det hade icke
kunnat ske utan stora uppoffringar; Riksbanken såg sig tvungen
minska sin sedelstock med 2 milj. riksdaler och detta samtidigt med
att rika skördar i landet framkallade större behof af omsättnings»
medel. Huru svårt det med den rådande bristen på banker och
omloppsmedel ställde sig, kan man förstå äfven af den omständig»
heten, att Riksbanken själf ej diskonterade inrikes växlar. Därmed
började den nämligen först år 1846. Situationen fordrade en utväg
och så uppkom den enskilda sedelutgifningen.
I 1824 års kungörelse inrymdes ingen bestämmelse om kreditsed»
lar. Frågan därom fick bedömas efter allmän lag, men enligt denna
förelåg intet hinder för enskild person eller bolag att utgifva tryckta
eller graverade skuldsedlar, ställda till innehafvaren och löpande utan
ränta. Det fanns förbud att utgifva kopparpolletter eller tryckta
eller skrifna sedlar på visst skillingtal. Men häraf följde, att skuld»
förbindelserna måste vara skrifna på ett belopp ej understigande
1 riksdaler. Bankbolagen kunde sålunda, enligt allmän lag, anses
berättigade utgifva förbindelser, ställda till innehafvaren.
Till att börja med var man något osäker; Skånebanken öfvergick
först så småningom till regelrätt sedelutgifning; men i Värmlands»
bankens verksamhet ingick den från början.
I den allmänna rörelsen rådde emellertid fortfarande stor brist på
sedlar och man måste tillgripa surrogat. Ett slags betalningsmedel,
som därvid användes, voro s. k. assignationer, som utställdes af en»
skilda personer, hvilka hade s. k. folioräkning i Rikets Ständers bank.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
